Herr talman! I det nationella brottsförebyggande
programmet redovisar vi erfarenheterna av den för-
söksverksamhet som har bedrivits i fem kommuner.
Vi redovisar också den erfarenhet som vi har från
andra kommuner som på eget initiativ har inlett ett
brottsförebyggande arbete.
Vi drar slutsatsen att det är nödvändigt att man
skapar någon form av organisationer, brottsförebyg-
gande råd eller liknande så att det blir möjligt för
kommunen att styra den egna verksamheten och också
fånga upp det medborgerliga engagemanget.
Vi talar inte om exakt hur detta skall gå till. Det är
en uppgift för kommunen själv. Vi kan förmedla
vidare den kunskap och den erfarenhet som vi har.
Och vi ger stöd i det arbete som kommunerna skall
bedriva.
Frågan gällde de ungas medverkan i detta sam-
manhang. Jag utgår från att man, när det handlar om
ett arbete som är inriktat på en brottslighet som är
kopplad till unga människor, ser till att arbeta på ett
sådant sätt att man tillvaratar unga människors enga-
gemang. Det kan ske t.ex. i de former som redan
finns. Jag tänker på Non Violence Project. Man kan
utnyttja de lokala grupper och individer som har egen
erfarenhet och kunskap och föra in denna i det totala
samhälleliga arbetet.