Herr talman! Det är riktigt att det finns en flexibilitet. Man kan besluta om kortare tid. Men då ska det finnas olika orsaker till att göra det. Den generella regeln är att man bestämmer att det ska vara fem år för allihop.
Det är min egen uppfattning att man ska ha någon sorts betalningsfri månad, även om perioden är på tre år. Det skulle vara bra. Det gäller exempelvis sommarmånaderna när det finns andra orsaker som gör att till exempel en barnfamilj behöver lite extra tillskott i kassan. Det gör att jag vurmar för den delen.
Jag uppfattar att Socialdemokraterna inte i grunden har något problem med att korta perioden till tre år. De tycker egentligen att det skulle kunna vara helt okej, men de har inte gått med på förslaget eftersom man tycker att det ändå är så pass flexibelt.
Ersättningsrätt och insolvensrätt
Jag hävdar att det inte är särskilt flexibelt. Det är en regel som används med några få undantag där man frångår femårsregeln. Det är fem år man har på sig. Jag tycker att det är ganska lång tid att sitta på avbytarbänken. Det handlar inte bara om de fem åren, utan man har haft ett antal år före det med trasslig ekonomi och då man har haft svårt att sova eftersom man inte har vetat hur man ska klara av det.
När man kommer till skuldsaneringen kanske många känner: "Puh, jag har i alla fall kommit hit." Men då ska personen sitta på avbytarbänken, och då har vi som samhälle ändå konstaterat att man inte kommer att kunna klara av att betala sina skulder och att vi måste hjälpa till på ett eller annat sätt. I vår reservation tycker vi att det ska gå på tre år i stället.
Jag tycker ändå att jag hör på Socialdemokraterna att de i alla fall i framtiden kan tycka att det skulle kunna vara en väg att gå. I valet mellan fem och tre år tror jag att tre år är bättre för att kunna komma tillbaka och få möjlighet att utvecklas som människa.