Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret. Jag
blev inte mycket klokare av det. Det är en faktaupp-
räkning som redan finns i min interpellation.
Jag har bl.a. frågat statsrådet om möjligheterna att
i ökad omfattning medge utflyttade svenskar dubbelt
medborgarskap, men får till svar att det skulle vara ett
brott mot våra internationella förpliktelser att gene-
rellt medge dubbelt medborgarskap. Därefter slår
statsrådet fast att det skulle kräva grannlaga samord-
ning med andra länder, men att det inte finns skäl till
någon sådan.
Det gläder mig att statsrådet erkänner att lagstift-
ningen är inkonsekvent på flera punkter. Det gäller
t.ex. barn födda efter den 1 juli 1979 av en svensk
moder i förhållande till dem födda före detta datum.
Statsrådet erkänner dessutom att dubbla medborgar-
skap har kommit att accepteras i allt större omfattning
i samband med flyktinginvandringen. Samtidigt lutar
sig statsrådet Engqvist mot Europarådskonventionen
från 1963 och ger intrycket av att den är globalt all-
mängiltig. Det är den nu inte.
Dels saknar många länder regler mot dubbelt
medborgarskap, dels tillämpas Europarådskonventio-
nen mer eller mindre rigoröst och generöst i länderna
som har ratificerat den. Sverige hör till de länder som
är väldigt noga men som ändå tillåter sig undantag för
barn födda efter 1979 och flyktingar. Vissa länder
utnyttjade i samband med ratificeringen möjligheten
att förbehålla sig rätten att låta egna medborgare be-
hålla sitt medborgarskap i ansökan om att få bli annat
lands medborgare. Bl.a. Tyskland och Österrike gjor-
de så.
Många länder har en generösare inställning än
Sverige till möjligheten till att ha flera medborgar-
skap. I andra länder, t.ex. Australien, både krävs och
erbjuds medborgarskap för att få offentliga tjänster,
utan krav på att därmed avsluta tidigare medborgar-
skap. Svenskar måste då avstå dessa arbeten om de
inte samtidigt är beredda att överge sitt svenska med-
borgarskap - på grund av svensk lag, inte australisk.
Vi ser nu att det är svårt att konsekvent hålla på en
konvention som härrör sig från 1963 efter den oer-
hörda internationalisering som skett sedan dess. Jag
tänker på EU, på hur många som arbetar och bildar
familj utomlands, inte minst svenskar. Det är då na-
turligt för mig att Sverige i sin egen lagstiftning och
inom ramen för det arbete som pågår inom Europarå-
det för att få fram en ny konvention om dubbla med-
borgarskap arbetar för en mer generös inställning till
möjligheten att inneha dubbla medborgarskap.
Statsrådet konstaterar att det inte finns anledning
att se över denna fråga. Är inte regeringen här lika
inkonsekvent som själva lagstiftningen på området?
Jag fortsätter med de andra frågorna i mitt nästa
inlägg.