Fru talman! När det gäller min andra fråga till
statsrådet, om inte Sverige borde möjliggöra för barn
födda före den 1 juli 1979 av svensk moder att söka
svenskt medborgarskap, hänvisar statsrådet till den
parlamentariska kommitté som nu gör en allmän över-
syn av lagen. Jag förstår mycket väl att statsrådet inte
kan föregripa dess arbete. Men problemet med denna
översyn är att den här frågeställningen inte finns,
såvitt jag har kunnat finna, med i direktiven. Kommit-
tén har inte fått i uppdrag att titta på just denna fråga,
utan utredningen är egentligen inriktad på att lösa
problem för människor som flyttar till Sverige, flyk-
tingar och invandrare som vill bli svenskar. Det
handlar alltså inte om infödda svenskar som flyttar
utomlands och bildar familj, som håller kontakten
med Sverige och kanske arbetar för Sverige och som
själva, liksom deras barn, kanske vill återvända till
Sverige - barn som kanske tillbringar långa tider i
Sverige och talar utmärkt svenska och som kanske vill
studera och arbeta i Sverige, barn som har syskon
födda efter den 1 juli 1979 och som därigenom är
diskriminerade visavi sina unga syskon. Jag känner
flera sådana här ungdomar som inte kan åka till Sve-
rige och studera här, medan lillebror eller lillasyster
kan göra det. Det är hårt för dem.
Här kommer den dåliga informationen in, som jag
också berör i min fråga. Det är fråga om föräldrar som
inte uppmärksammade övergångsregeln under den tid
den gällde och som inte hade någon konkret kontakt
med vare sig en ambassad eller ett konsulat under de
år som övergångsregeln gällde. Att de inte frågade
efter den berodde kanske på att de helt enkelt inte
kände till den.
Ett anslag på en ambassad eller en kungörelse i en
svensk tidning menar jag inte är tillräckligt för att ge
information om så viktiga ting till dem som inte har
anledning att uppsöka en ambassad eller dagligen läsa
en svensk tidning. Sverige kunde ha använt sig av
röstlängden och i samband med valet till riksdagen
1982 ha skickat med information till alla dem som
anmält sig till denna inför valet, för de visar ju att de
är intresserade av och vill påverka det som händer i
Sverige. Man gjorde inte det, och nu menar jag att det
är hög tid att vi rättar till denna informationsmiss och
ger en förnyad möjlighet till dessa ungdomar att söka
svenskt medborgarskap och ser över hur informatio-
nen går ut till våra utlandssvenskar.
Det är här ishockeyspelaren Samuelsson kommer
in. Han, lika litet som många andra, hade uppenbarli-
gen inte en aning om att han inte längre var svensk
medborgare i och med att han hade sökt amerikanskt
medborgarskap. För den som inte känner till våra
hårda regler kommer det som en kall dusch när han
eller hon kanske efter ett antal år, efter utflyttning och
erhållande av annat medborgarskap, skall förnya
passet och då upptäcker att han eller hon inte varit
svensk på flera år utan varit turist i sitt eget hemland.
Han eller hon kanske t.o.m. borde ha sökt uppehålls-
tillstånd för att vistas här en längre tid osv. Det blir
nästan absurt.
Statsrådets avslutande rader i svaret inger mig
dock en förhoppning, nämligen det han säger om att
regeringen skulle vara beredd att diskutera förbätt-
ringar om det skulle framkomma konkret kritik. Jag
hoppas att denna debatt kunnat bidra något i detta
avseende. Jag skulle vilja lämna med ett tips: Skriv
gärna in i passet information om att man mister sitt
medborgarskap, så länge inte lagstiftningen och till-
lämpningen är generösare än som det är i dag.