Fru talman! När jag via radio och tidningar tog del
av Äldrecentrums rapport blev jag upprörd. Den vitt-
nar om att vi i åtminstone delar av landet inte förmår
att leva upp till de statliga deklarationer vi gör när det
gäller vården av äldre.
En liten tröst kan man finna i att vi givit Social-
styrelsen i uppdrag att göra en uppföljning av de nya
resurser som vi satsar - dvs. av de 9 miljarder som
förs över till sjukvården under en fyraårsperiod med
början i år - och att den medicinska vården av äldre
där är ett av tre prioriterade områden. Vi har uppdra-
git åt Socialstyrelsen att följa detta och se till att
pengarna verkligen används för att förbättra kvalite-
ten och skapa en bättre vård.
Det kommer förmodligen att ta tid innan vi kan
avläsa resultat, men det viktiga är att det här arbetet
nu är i gång och att vi har fört till resurser. Det är
också viktigt att vi ser till att Prioriteringsdelegatio-
nens slutrapport nu blir föremål för diskussioner ute i
vårdorganisationen, att varje sjukvårdshuvudman,
varje landsting och varje del av sjukvården verkligen
diskuterar vad prioriteringsbeslutet innebär.
Långsiktigt är det viktigt att vi reflekterar över
vilka krav som ska ställas på vår vårdorganisation.
Därför väntar åtminstone jag med spänning på att
Äldreberedningen ska komma med sitt första betän-
kande - Tullia von Sydow är ju en av ledamöterna i
beredningen - och att vi får en djupare diskussion om
vad förändringen av samhället med alltfler äldre be-
tyder.
Jag tror att vi dels behöver diskutera vad vi ska
göra kortsiktigt för att få resurser och för att få en
primärvård som fungerar också när det gäller tillgång
till specialister, dels förbereder oss för den långsiktiga
förändring som samhället står inför. Där spelar Äld-
reberedningen en stor roll.