Fru talman! Tullia von Sydow har frågat mig vil-
ka åtgärder regeringen kan tänka sig att vidta för att
förbättra de äldre kroniskt sjukas situation, vilka
åtgärder jag avser vidta för att de äldre med kroniska
sjukdomar ska få del av de medel regeringen har
aviserat i den nationella handlingsplanen för utveck-
ling av hälso- och sjukvården och hur regeringen
avser att i överenskommelse med Landstingsförbun-
det betona vikten av insatserna för de äldre med kro-
niska sjukdomar. Hon har även frågat vilka åtgärder
jag avser att vidta för att stärka kompetensutveckling
och specialistresurser inom primärvården och vilka
initiativ regeringen avser att ta för att intentionerna
bakom prioriteringsbeslutet uppnås.
Som Tullia von Sydow konstaterar innebär rikt-
linjerna för prioriteringar i vården att patienter med
svåra kroniska sjukdomar prioriteras högt. Först vill
jag framhålla att regeringen anser att det är angeläget
att beslutet om prioriteringar i vården verkligen följs.
För att prioriteringsbeslutet ska få genomslag har
regeringen, Landstingsförbundet och Svenska Kom-
munförbundet avsatt medel för ett nationellt kunskap-
scentrum som Landstinget i Östergötland bildat till-
sammans med Linköpings universitet. Kunskapscent-
rumet har till syfte att organisera ett nationellt ut-
vecklingsarbete för prioriteringar inom vård och om-
sorg. Det ska vara ett stöd för det lokala arbetet.
Vad gäller patientgrupper med svåra kroniska
sjukdomar vill jag även peka på att Socialstyrelsen
fått i uppdrag att ta fram beslutsstöd för prioriteringar
inom ramen för arbetet med nationella riktlinjer för
vård av just dessa patientgrupper.
Den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården är till stor del inriktad på just
äldre. Det är naturligtvis då också viktigt att de medel
som aviseras i handlingsplanen verkligen kommer de
äldre patienterna till godo. Jag vill här peka på att en
viktig del av handlingsplanen är den uppföljning som
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra. Till
uppföljningen hör att Socialstyrelsen ska initiera egna
studier där en viktig fråga är att belysa i vilken ut-
sträckning de ökade resurserna i den öppna vården
utanför sjukhus förmår bidra till ökad trygghet och
kvalitet i vården av äldre människor.
Att stärka kompetensutvecklingen inom primär-
vården är en annan viktig del av den nationella hand-
lingsplanen för hälso- och sjukvården. Detta är i prin-
cip sjukvårdshuvudmännens eget ansvarsområde.
Enligt det utvecklingsavtal som slutits mellan Land-
stingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och
regeringen i anledning av den nationella handlings-
planen ska landstingen bl.a. svara för att personalen
ges förbättrade möjligheter till kompetensutveckling
och fortbildning.
Dessutom ska 60 miljoner kronor av de medel
som aviserats i den nationella handlingsplanen för
hälso- och sjukvården avsättas för att skapa ett fa-
miljemedicinskt institut som ska utgöra ett nationellt
stöd för att stärka kunskapsutvecklingen i primärvår-
den och för att öka personalens möjligheter till kom-
petensutveckling. En utredning om hur formerna för
detta stöd ska se ut kommer att lämna sitt betänkande
den 1 juni i år, om bara några dagar.
Frågan om tillgången på specialistresurser inom
primärvården är en fråga för landstingen. Det är inte
lämpligt att centralt bestämma vad som ska ingå i
primärvården i olika delar av landet. Varje landsting
bör utifrån de lokala och regionala förutsättningarna
utforma uppdraget för sin primärvård.
När det slutligen gäller det extra resurstillskottet
om 3,75 miljarder kronor för att öka tillgängligheten i
vården kan jag bara konstatera att arbetet med att
träffa en överenskommelse med Landstingsförbundet
för närvarande pågår inom Regeringskansliet. Den
ökade tillgängligheten kommer att gynna de äldre
patientgrupperna eftersom det till stora delar är dessa
som nu drabbas av de väntetider som förekommer i
vården. Regeringen är medveten om att även insat-
serna för dem med kroniska sjukdomar bör uppmärk-
sammas i överenskommelsen med Landstingsförbun-
det.
Sammantaget bedömer jag att de vidtagna åtgär-
derna kommer att förbättra situationen väsentligt för
de äldre med kroniska sjukdomar.