Fru talman! I förra replikskiftet fick jag försvara varför jag diskuterade den egna politiken. Det tyckte Stefan Attefall att jag inte skulle göra. Nu efterfrågar Patrik Norinder att jag pratar om min egen politik. Jag menar att jag har gjort båda delarna.
Man måste ändå kunna göra en analys och titta efter vad som behövs. Då kan man konstatera att det inte är vad borgerligheten säger med sänkta ersättningsnivåer i a-kassan utan det är tvärtom det som vi inom samarbetet säger, nämligen höja golvet och taket i a-kassan. Det är inte som alliansen påstår, nämligen stora skattesänkningar, utan tvärtom satsningar i offentlig sektor. Det har också gjorts under mandatperioden, men det behöver göras mer.
Över huvud taget menar jag att borgerligheten utövar en konservativ, bakåtsträvande politik, som ytterligare ökar segregationen och som ytterligare ökar arbetslösheten. Det är ingen väg att gå. Regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är på rätt väg, men det behövs mer. Det är min förhoppning att vi under nästa mandatperiod ska kunna fortsätta på den vägen med den inriktning vi har tagit. Kompassriktningen är helt rätt.