Fru talman! Då var vi där igen, vid att hänvisa till 1994. Hur länge tänker Anders Karlsson och hans partikamrater hänvisa till 90-talets kris? Socialdemokraterna förlorade makten 1991. Det var den tid då det försvann tusen jobb om dagen. Det var en ekonomi i fritt fall som den dåvarande borgerliga regeringen tog över. Men vi ska inte hålla på att diskutera det, för om det vore så hemskt 1994 så har du ändå haft, Anders Karlsson, elva år på dig. Och någonting måste man uträtta under elva år.
Nu är det det största jobbpaketet i mannaminne. Och vad gör man? Jo, man flyttar folk från kolumnen "öppet arbetslösa" till "åtgärder". Det kan vara riktigt och klokt, men totalsiffran förändras inte när det gäller den öppna arbetslösheten och människor som är i olika åtgärder. Räknar man också in, som övriga Europa gör, de studerande som aktivt söker arbete så är siffrorna höga år från år. De grundläggande problemen kommer inte Anders Karlsson och Socialdemokraterna åt, det vill säga: Hur skapar vi fler jobb? Hur får vi in fler människor på arbetsmarknaden?
Tittar man på hur många som lever på olika typer av sociala ersättningar - socialbidrag, a-kassa, sjukförsäkring, förtidspension - ser man att det ligger på ungefär samma nivå i dag som under den värsta ekonomiska krisen i början av 90-talet. Socialdemokraterna har misslyckats kapitalt.
Min fråga i mitt anförande tidigare var: Varför har ni gett upp? Varför administrerar ni bara åtgärder? Varför är det bara fler Amsåtgärder? Varför gör ni inte någonting åt det grundläggande problemet för att få människor i arbete, för att alla människor ska få vara en del i samhällsbygget och inte lämnas utanför, vilket är effekten av den politik som du för, Anders Karlsson?