Fru talman! Jag vet inte riktigt var Margareta Andersson har hittat de negativa erfarenheterna. De allra flesta är ju väldigt positiva och har sett detta som utvecklande. Vissa har valt att starta företag, vilket betyder att de kanske inte ens går tillbaka till sitt arbete. Vissa har valt att studera. Vissa har valt att bara vara lediga. Och vissa har valt att resa runt jorden. Det finns väldigt många olika sätt att utnyttja denna friårsledighet, men den gemensamma nämnaren brukar vara att man är nöjdare när man kommer tillbaka.
Hälsa är svårt att mäta i pengar. Faktum är dock att friåret inte kostar lika mycket som det ser ut i budgetpapperen. Staten slipper ju betala en del kostnader för den som går in som friårsvikarie. Det ska gå med plus minus noll. Det fina med den här reformen är att den inte ska kosta någonting, utan det ska vara positivt för den som går in som friårsvikarie och som alltså har stått utanför den svenska arbetsmarknaden under lång tid. Undersökningar har visat att det framför allt är personer med utländsk bakgrund som har fått en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet att alla partier har haft svårt att ha en bra politik när det gäller hur vi ska få in personer med utländsk bakgrund på den svenska arbetsmarknaden. Lyckas vi med detta tack vare friåret, då ska vi vara glada för varenda person vi kan få in på den svenska arbetsmarknaden, och det måste räknas som plus.