Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill börja med att instämma i det som Jeppe Johnsson sade om att det är glädjande att Östersjötorsken är på väg tillbaka. I den redovisning vi fick vid seminariet om fiskefrågor för ett tag sedan kunde man visa att förvaltningsplanen hade betydelse. Det som vi beslutar om politiskt har verkligen betydelse.
En annan sak som Jeppe Johnsson tog upp gällde forskare och fiskare. Om vi ska ha en fiskeripolitik och ett samförstånd som fungerar måste forskare och fiskare, men även myndigheter, föra en dialog och ta till vara varandras kunskap för att kunna driva frågorna framåt. Det har visat sig att i de sammanhang där man verkligen utnyttjat den kapaciteten har man också lyckats.
Herr talman! Som en röd tråd finns i alla fiskedebatter den gemensamma fiskeripolitiken inom EU. Det är också den som Riksrevisionen haft att förhålla sig till när den gjort sin granskning. Av naturliga skäl är förslagen dock riktade mot åtgärder på nationell nivå.
Att den gemensamma fiskeripolitiken inte har lyckats är nog alla mer eller mindre överens om. Det gäller både den ekologiska hållbarheten och den sociala och ekonomiska hållbarheten eftersom dessa hänger ihop. Det var intressant att i fredagens Göteborgs-Posten kunna läsa en debattartikel om reformeringen av fiskepolitiken skriven av Joe Borg, kommissionär för havsfrågor och fiske. I artikeln konstaterar kommissionären att det nu krävs en grundlig översyn i stället för en halvmesyr som bara räcker några år. Vidare konstaterar han att om vi klarar av att skapa ett ekologiskt hållbart fiske blir den sociala och ekonomiska hållbarheten en följd av detta.
När jag läste artikeln kunde jag som folkpartist känna viss tillfredsställelse. Det stämmer nämligen bra med vårt fiskeripolitiska program. Vi går i takt med Europa i den här frågan, och alliansregeringen har heller inte någon annan inriktning än denna.
Herr talman! Man skulle kunna säga att Sverige nog är det EU-land som är kommissionärens bästa vän i dessa frågor. Kommissionen har många gånger varit ganska radikal i sina förslag, och det land som då stöttat kommissionen har varit Sverige och den svenska jordbruksministern. Utan tvekan har den svenska regeringen varit en mycket offensiv aktör i den gemensamma fiskeripolitiken, och det finns ingen anledning att tro att inte Sverige kommer att fortsätta att vara en stark aktör för att säkerställa ett långsiktigt hållbart fiske.
Uttrycket bruka utan att förbruka har nämnts några gånger i debatten. Som Tina Ehn helt riktigt sade är det så självklart att man kan fråga sig varför man alls måste börja tänka i de banorna och skriva ned det. Jag tror att det ändå är viktigt att man gjort det, att man visat att det är det som är utgångspunkten, det vill säga den ekologiska utgångspunkten, i sammanhanget. Vi har tidigare i dag talat om balans mellan bevarande och brukande. Det gäller naturligtvis även inom detta område.
Herr talman! Låt mig säga något lite mer konkret om själva betänkandet. Det handlar till att börja med om Riksrevisionens styrelses framställning angående statens insatser för hållbart fiske och bygger på Riksrevisionens rapport från november 2008. Man kan konstatera att granskningen riktar sig bakåt i tiden till åren 2002-2007. Det som hänt under det senaste året har man tyvärr inte tagit ställning till. Jag vill nog påstå att mycket har hänt, och om följande ett och ett halvt år hade varit med hade Riksrevisionen kunnat se att det hänt positiva saker.
Det pågår ett arbete med detta. Det har tagits fram många förslag. Riksdagen har fattat beslut om sanktionsmöjligheter. Det pågår en anpassning av fiskeflottan kapacitetsmässigt i form av den utskrotning som nämnts tidigare. Sverige har också lyckats få till stånd ett avtal med Danmark om ett fiskefritt område i Kattegatt. Det var inte många som trodde att vi skulle lyckas med det. Det pågår alltså hela tiden ett arbete.
När det gäller den ekonomiska hållbarheten ligger en proposition för närvarande på riksdagens bord om överförbara individuella fiskerättigheter. Den kräver dock en egen debatt, och därför ska vi kanske inte ta upp den i dag.
De slutsatser som Riksrevisionens styrelse redovisar kan väl egentligen inte vara någon större överraskning för någon. Det handlar, som sagt, om åren 2002-2007, och det har ju funnits fler regeringar som varit delaktiga under den perioden. För alliansregeringens del gäller endast det sista året. En viss ödmjukhet i frågan kan kanske visas även från oppositionens sida.
Granskningen visar också att Sverige inte fullt ut utnyttjat det nationella handlingsutrymmet samt att det varit en bristande utvärdering och återrapportering till riksdagen om de statliga åtgärdernas effekt. Det är heller ingenting nytt. Det har diskuterats tidigare, och miljö- och jordbruksutskottets utvärdering har kommit fram till samma slutsats. Jag har även suttit i andra utskott där denna problematik har funnits. Det gäller alltså återrapporteringen av insatser, vilka de än må vara, och att det är svårt att se dem.
Jag vill påstå, herr talman, att den reservation som finns i denna punkt vad gäller kopplingen till Riksrevisionen, att vi skulle göra ett tillkännagivande till regeringen att göra det som den redan gör, knappast fyller något syfte i dagsläget. Från alliansens sida har vi den bestämda uppfattningen att regeringen tar dessa frågor på stort allvar och kommer att återkomma till riksdagen med ytterligare förslag i dem.
När det gäller det nationella handlingsutrymmet har Fiskelagsutredningen som en av sina uppgifter att ta fram ett tydligt gränssnitt mellan det nationella utrymmet och EU. Också den frågan jobbas det alltså med. Vad gäller Riksrevisionens styrelses framställning ska resultaten naturligtvis beaktas, och med det arbete som nu pågår inbegrips även de synpunkterna. Ett tillkännagivande i en reservation skulle därför inte tjäna något syfte.
Herr talman! Om vi återgår till EU:s fiskeripolitik kan man säga att regeringen även här har jobbat framåtsyftande genom att ge Fiskeriverket i uppgift att se över och analysera den nuvarande politiken och hur den kan utformas i framtiden. Resultatet kommer framåt sommaren. Det är en bred process där Naturvårdsverket, Kustbevakningen och andra berörda myndigheter, liksom naturligtvis aktörer som yrkesfiskare och andra intressenter, ingår. Avsikten är att ta fram den breda svenska väl förankrade samsyn som är viktig att ha i diskussionen om reformeringsarbetet. Det pågår alltså en process för att få en samsyn. Oberoende av parlamentariska grupper eller inte är det inte något som man blundar för. Det är givetvis viktigt med samsyn i dessa frågor.
I analysen ska man se på beståndsutveckling och biologiskt säkra gränser och vad det har för effekter på det svenska fisket. En effekt som vi kan se redan i dag är till exempel reduktionen av fiskeflottan.
Det handlar också om måluppfyllelse, fiskerikontroll, vetenskaplig rådgivning som ska följas samt marknadsanpassade styrmedel. Här kan vi återigen nämna frågan om de överlåtbara fiskerätterna som nu finns på riksdagens bord. Man ska även titta på, som det sägs, konsumenternas inflytande. Man inser att konsumenterna har en oerhörd makt i dessa sammanhang. Jeppe Johnsson var inne på att om man får rekommendationer så har man en benägenhet att följa dem. Även om vi kan ha olika synpunkter på om de är berättigade eller inte kan vi inte sticka under stol med att konsumenterna har oerhört stor makt. När fiskarna tar fram ett initiativ som närfiske inser de naturligtvis att det skapar ett mervärde som konsumenterna är positiva till. Det finns alltså även en ekonomisk driftkraft i detta.
Sedan kommer Sverige under ordförandeskapet enligt vad man har deklarerat att fortsätta driva de här frågorna för att få fram en översyn av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Som nämndes här finns nu också en grönbok från kommissionen att ta ställning till. Den presenterades ju i förra veckan.
Jag tog på EU-nämnden upp detta med jordbruksministern och frågade om det är meningen att vi ska vänta till 2012 innan det händer något. Vi var väl rörande överens om att det sker ett kontinuerligt reformeringsarbete. Det är grunddirektivet som ska ändras. Förändringar pågår hela tiden.
Herr talman! Jag vill också få sagt att jag tycker att arbetet med selektiva redskap är väldigt viktigt. Det är nog det absolut bästa sättet att åtminstone minimera utkasten och få ned fiskdödligheten, och det är ju det som är det intressanta i sammanhanget. Ansökan om undantaget för rist har faktiskt redan lämnats in, och man väntar sig ett svar ganska snart.
När det gäller EU:s fiskeavtal med tredjeland har naturligtvis en del förbättrats genom partnerskapsavtalen, och man har lagt mer fokus på utvecklingsåtgärder till stöd för det lokala fisket. Från Folkpartiets sida är vi dock oerhört skeptiska mot den här typen av avtal. I grunden tycker vi att de ska sägas upp så fort som möjligt. Detta är oetisk politik från EU:s sida, och det har vi också uttryckt tydligt i vårt program inför EU-parlamentsvalet. En av de punkter vi har tagit upp är att de här avtalen måste få ett slut. Vi ska kunna lämna stöd för fiskeförvaltning i u-länderna, men det finns ingen anledning att sedan ta betalt genom rovfiske på den fisk de har.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Också jag vill sälla mig till skaran som tackar Jeppe som en glad och god kamrat och önskar honom lycka till.
(Applåder)
I detta anförande instämde Anita Brodén (fp).