Herr talman! Som jag sade i mitt anförande är det väl så att fiskerinäringen lider av lönsamhetsproblem rakt över. Det gäller nog alla och envar. Det är min bild av det här. Det gäller även det småskaliga. Och jag tror att även om man skulle önska detta allra mest i världen kan man inte beskylla enbart jordbruksministern, fiskeministern, för detta. Det är ett stort problem som gäller hela näringen. Därför menar jag att de steg som tas är viktiga: att vi får ett friskare hav, att vi får en ökad förekomst och reproducering av torsk. Det är det som avgör.
Jag lider verkligen med de yrkesfiskare som inte får någon lönsamhet i dag, men jag tror inte att det är avhängigt av vad Erlandsson har gjort på två och ett halvt år eller inte, utan det här är ett större problem än så.
Det jag sade i mitt anförande var att när beslut fattades om det första direktivet var det en socialdemokratisk regering. Det är inte jag som har hittat på att man inte ställde upp i förhandlingarna från Socialdemokraternas sida, utan även opolitiska tjänstemän vittnar om detta liksom tjänstemän från andra EU-länder som vi har pratat med.
Det må vara väldigt fel. Är det så att det är väldigt fel kan man ju också fundera över resultatet. Om man inte uppnår resultat genom det sättet att vara aktiv har vi ändå uppnått någon form av resultat genom att vara mer aktiva. Vi får väl se. Jag kan dela Jan-Olof Larssons uppfattning att framtiden kommer att utvisa detta.
Det är trots allt glädjande att det illegala fisket minskar i vårt närområde. Det är mycket viktigt. Att vi fått en minskning av kvoterna har, menar vi, gett resultat. Vi hoppas verkligen att återhämtningen visar sig även nästa år. På så sätt kan yrkesfiskare och vi konsumenter känna oss mer tillfreds när vi går till affären i fortsättningen. Ett hållbart fiske vinner vi alla på.