Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 7 be-
handlar den rättsliga regleringen av anslagsberoende
verksamhet. Enkelt uttryckt kan man säga att det
handlar om s.k. anslagsstiftelser.
De offentligrättsliga organen, såsom staten, lands-
tingen och kommunerna, utnyttjar allt oftare andra
verksamhetsformer än myndighetsformen. Detta före-
kommer särskilt då det finns skäl att samverka med
andra parter, exempelvis universitet och högskolor,
företag, teatrar och museer. Nu aktuell verksamhet är
ofta beroende av återkommande tilldelning av an-
slagsmedel. Sådan verksamhet har många gånger
bedrivits i privaträttslig form som s.k. anslagsstiftelse.
Denna verksamhetsform är i princip inte möjlig efter
den nya stiftelselagens ikraftträdande den 1 januari
1996.
I detta nya rättsläge gäller det att finna en lämplig
privaträttslig form för anslagsberoende verksamhet.
Därför efterfrågade riksdagen i betänkande
1993/94:LU12 en ny och alternativ associationsrätts-
lig form för sådan verksamhet.
Regeringen avvisar dock utskottets förslag och
hävdar att anslagsberoende verksamhet lämpligen kan
bedrivas i form av aktiebolag eller ideell förening.
Denna ståndpunkt kan inte anses som oomtvistlig.
Många invändningar har framförts från olika håll. Vi
har hört några från talarstolen tidigare. De nämnda
associationsformerna är inte avsedda för nu aktuell
verksamhet och därför inte heller anpassade för än-
damålet. Aktiebolagsformen är föremål för en syn-
nerligen omfattad reglering och främst lämpad för
institutioner med betydande del egenintäkter. Ideella
föreningar saknar central civilrättslig lagstiftning. Det
kan naturligtvis skapa problem, vilkas lösning kanske
kräver stiftandet av en särskild föreningslag. De anvi-
sade associationsformerna skapar särskilda problem
för kommuner och inom kulturområdet. För övrigt
saknas en grundläggande analys för att tillskapa en ny
och lämplig associationsform.
Mot denna bakgrund borde den logiska slutsatsen
bli att propositionen direkt avslås med begäran om
nytt förslag. Men med hänsyn till den tidspress som
föreligger beroende på ikraftträdandet av den nya
stiftelselagen måste en annan lösning väljas. Proposi-
tionen får godkännas och de där anvisade associa-
tionsformerna användas tills vidare. Samtidigt måste
riksdagen kräva nytt förslag i enlighet med sin tidiga-
re begäran för att erhålla en lämplig associationsform
för anslagsberoende verksamhet, som garanterar er-
forderlig långsiktighet, nödvändig flexibilitet och klar
ansvarsfördelning mellan medverkande parter - allt i
linje med min motion 1995/96:L20.
Herr talman! Det borde vara en konstitutionell
självklarhet att regeringen verkställer riksdagens
beslutade beställningar. Lika självklart bör det vara att
- om regeringen nonchalerar en sådan beställning -
riksdagen vidhåller sin tidigare beställning, särskilt
som enighet förelåg både i lagutskottet och i hela
riksdagen om denna beställning. Men efter ett lika
plötsligt som betänkligt åsiktsbyte framställs inte
någon sådan upprepad beställning av lagutskottet. Det
möjliggörs genom ett majoritetsbeslut av Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet. Detta kan lätt uppfat-
tas som att riksdagen inte hävdar sin parlamentariska
roll utan agerar som regeringens springpojke.
Dessutom är slutresultatet även fel i sak. Det finns
ovedersägligen ett behov av en särskild reglering för
anslagsberoende verksamhet. Detta tyckte enhälligt
både lagutskottet och kulturutskottet för ett och ett
halvt år sedan. Så tycker nu enhälligt kulturutskottet
och en stor minoritet i lagutskottet bestående av Mo-
deraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Miljöpartiet och
även kds, tror jag. Behovet av en sådan särskild reg-
lering utesluts inte ens av lagutskottets majoritet.
Ett beslut i enlighet med utskottsmajoritetens för-
slag skulle dessutom leda till oacceptabla konsekven-
ser. För det första skapas en rättslig röra. De gamla
anslagsberoende stiftelser som behålles efter årsskiftet
måste nämligen följa den nya lagens samtliga be-
stämmelser. Detta blir en chock, eftersom lagen inte
är anpassad till sådan verksamhet. För att undkomma
denna situation måste man övergå till bolags- eller
föreningsform. Då hamnar man i en ny, rättsligt osä-
ker situation, eftersom inte heller dessa associations-
former är anpassade till anslagsberoende verksamhet.
För det andra uppkommer ett allvarligt nedlägg-
ningshot mot nu existerande stiftelser. Det pågår
nämligen en statlig inventering av sådana stiftelser.
Resultatet kan bli en omfattande "slakt" av s.k. an-
slagsstiftelser, särskilt på kulturområdet. Det är inte
osannolikt att följden blir densamma i kommuner och
landsting. Denna situation av rättslig "röra" och be-
klaglig "slakt" hade kunnat undvikas om man hade
tillskapat en ny rättsfigur som även möjliggjort verk-
samhet i ekonomiskt bättre former.
Utskottsmajoriteten har en förhoppning om att re-
geringen vid behov skall återkomma med förslag till
en särskild rättsreglering. Men så blir uppenbarligen
inte fallet om inte regeringen själv anser att lagstift-
ningsbehov föreligger, trots att många andra inklusive
riksdagen anser att ett sådant behov finns. Även om
regeringen skulle återkomma med nytt lagförslag så
består nu aktuella skador, som jag har beskrivit.
För övrigt är det trist med den totala interna splitt-
ring som uppvisas inom både socialdemokratin och
Vänsterpartiet med kulturutskottets ledamöter och
lagutskottets ledamöter på direkt kollisionskurs. Detta
skapar också en onödig klyfta mellan rättspolitik och
kulturpolitik. De bör nämligen gå hand i hand - och
kan också göra det.
Herr talman! Avslutningsvis beklagar jag att slut-
resultatet av lagutskottets beredning av detta ärende
blev som det blev. Jag tvingas att med hänvisning till
det nu anförda yrka bifall till reservation nr 1.
(forts. 21 §)
Ajournering
På förslag av förste vice talmannen beslöt kamma-
ren kl. 14.25 att ajournera förhandlingarna till kl.
14.30 då den muntliga frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.