Herr talman! Jag vill börja med att tacka Anna
Hedborg för dessa klargöranden. Men jag känner ändå
inte att jag riktigt har fått svar på min fråga, nämligen
vad statsrådet är beredd att göra för att uppvärdera
skolans och föräldrarnas roll.
Vi är glada för allt detta som har gjorts i Sverige.
Men det räcker uppenbarligen inte. Vi kristdemokra-
ter har talat mycket om familjen, om ett utökat föräld-
raansvar. Vi tror att det bästa sättet för att motverka
våld och kriminalitet är en trygg uppväxt. Men alla
barn och alla familjer ser inte likadana ut.
Statsrådet skriver att det i föräldrabalken slås fast
att föräldrarna har ansvar för barnets rätt till omvård-
nad, trygghet och god fostran. Varför får då inte för-
äldrarna ta det ansvar på det sätt som de anser att det
bör tas? Jag måste återigen få ställa den frågan. Det
som den borgerliga regeringen införde, nämligen
vårdnadsbidraget, var en av de första åtgärderna som
socialdemokraterna tog bort. Det kan ju inte tolkas på
annat sätt än att vårdnadsbidraget inte var bra. Det var
ett dåligt medel för barnen att få sin omvårdnad. Det
tycker inte vi. Vi tycker att det var ett bra sätt.
Det är likadant när det gäller skolan. Det är viktigt
med den etiska förankringen i skolan. Det är viktigt
att barnen får lära sig vad som är rätt och fel, lära sig
att visa respekt. Detta måste tydliggöras i skolan. Min
fråga är då: Är det Anna Hedborgs åsikt att man
måste ange ett sätt för hur man kan öka skolans och
föräldrarnas ansvar?