Herr talman! En bärande princip för den svenska
familjepolitiken är att samhällets insatser skall vara
generella, att man skall stötta alla familjer och alla
barn. Man skall ge alla förutsättningar att så långt som
möjligt leva upp till väldigt högt ställda förväntningar
och förhoppningar på varje förälder. Alla skolor i hela
landet skall också ha väldigt stora förväntningar. De
skall ge de villkor och förutsättningar som stöder inte
bara de starka barnen utan också de barn som kanske
inte får så mycket stöd hemma som de flesta andra
barn som dess bättre har det ganska bra i Sverige får.
Jag tror att det är mycket i samhällets regi som
kan göras, vilket också ofta görs. Det handlar om att
nå särskilt de allra svagaste barnen som annars riske-
rar att hamna i den situationen att våld blir deras ut-
tryck och det som de kan tillgripa i sin vånda över
livets villkor.
Det är en sak som samhället via en bra barnom-
sorg med hög kvalitet och via skolan kan göra, och
det handlar om kultur. Många av de barn som drabbas
av våld - antingen själva eller som utövare av våld -
saknar ord, språk och kontakt.
Där kan bl.a. kulturen vara en oerhört kraftfull hjälp
när det gäller att hitta ett språk och ett uttryckssätt
också för dessa barn, som annars riskerar att i sin
vanmakt över de villkor som de lever under hamna i
våldssituationer där de själva är inblandade som offer
eller som utövare.