Fru talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig
vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att få till
stånd en effektiv osteoporosvård i syfte att begränsa
den alarmerande utvecklingen av osteoporosrelatera-
de frakturer, dels för att förbättra patienternas tillgång
till tidig diagnos och behandling
Osteoporos, eller benskörhet, som leder till ur-
kalkning av skelettet och ökad risk för benbrott är i
grunden en biologisk åldrandeprocess men kan för-
värras påtagligt av olika livsstilsfaktorer som olämp-
lig kost och brist på motion. Osteoporos drabbar
kvinnor i högre utsträckning än män. Brott på ryggra-
dens kotor och på lårbenshalsen är vanligare hos äldre
kvinnor än hos män, vilket sätts i samband med den
successiva minskningen av östrogenproduktionen hos
äldre kvinnor. Det finns fortfarande stora brister i vår
kunskap om vad som orsakar sjukdomar i rörelseor-
ganen.
Den 23 maj 2000 och den 2 maj 2001 har jag be-
svarat interpellationer från Elisabeth Fleetwood med
liknande frågeställningar om osteoporos. Jag har då
redogjort för åtgärder som regeringen har vidtagit och
planerat att vidta för ett flertal konkreta satsningar
inom området osteoporos. För varje gång har jag
kunnat konstatera att frågan om en effektivare osteo-
porosvård förts ytterligare framåt.
I sammanhanget har jag nämnt att Statens bered-
ning för utvärdering av medicinsk metodik, SBU,
arbetar med att utvärdera den vetenskapliga grunden
för att förebygga, diagnostisera och behandla osteo-
poros. De övergripande frågeställningar som projektet
ska besvara är: Hur stort är problemet? Vilka speci-
ella riskgrupper finns? Vilka diagnostiska metoder
bör användas? Vilka profylaktiska metoder finns och
när ska de användas? Hur ska benskörhet behandlas?
Vilka är de samhällsekonomiska konsekvenserna?
Resultatet av detta arbete kommer att redovisas våren
2003. Denna systematiska utvärdering är nödvändig
för att Socialstyrelsen i samråd med olika yrkesgrup-
per ska kunna utfärda kliniska riktlinjer för att ta hand
om patienter med osteoporos samt ge ett korrekt be-
slutsunderlag för sjukvårdshuvudmännen när det
gäller ekonomiska investeringar för bl.a. diagnostiska
resurser.
Läkemedelsverket har i september 2001 gett ut
rekommendationer för behandling av osteoporos och
för att förebygga osteoporosrelaterade frakturer hos
kvinnor efter menopausen med låg bentäthet och hög
risk för frakturer. Dessa rekommendationer, som
grundar sig
på en nordisk konsensuskonferens, är de som för
närvarande tillämpas inom den svenska hälso- och
sjukvården. Eventuellt nya data från nämnda SBU-
projekt kan leda till reviderade rekommendationer
från Läkemedelsverket.
Den minskande produktionen av östrogen efter
menopaus leder till en period av mer uttalad benför-
lust. I tidigare studier har visats färre frakturer under
pågående behandling med östrogen med en risk-
minskning till cirka hälften om behandlingen påbör-
jats i 50-årsåldern, men med en tendens till minskan-
de effekt med ökad tid efter avslutad behandling.
I rapporten Behandling med östrogen, som SBU
redovisat till mig i maj 2002, alltså alldeles nyligen,
visas på mer svårtolkade resultat. Enligt SBU:s rap-
port har östrogenbehandling hos yngre kvinnor en
förebyggande effekt på benbrott liksom på förlust av
benmassa. De studier som genomförts på äldre kvin-
nor har emellertid inte visat samma gynnsamma ef-
fekt. Frågan om vilket inflytande behandlingens
längd har på benmassa eller risk för fraktur kvarstår.
Kunskapsläget är således fortfarande oklart gällande
om östrogenbehandling verkligen förebygger osteo-
poros eller benbrott annat än i vissa särskilda risk-
grupper.
Hälsoförändringar under åldrandet kan ha sin or-
sak i beteenden, vanor och ovanor som grundlagts
under mycket lång tid. Med detta perspektiv kan man
inse att förebyggande åtgärder bland yngre och me-
delålders kan minska ohälsa och funktionsnedsättning
under ålderdomen och därmed också risken för oste-
oporos. Sannolikt är livsstilsfaktorer som kost och
fysisk aktivitet viktiga för att förebygga frakturer
specie1lt hos den äldre åldersgruppen. I avsikt att
förbättra folkhälsan och minska de sociala skillnader-
na i hälsa avser regeringen att hösten 2002 lägga fram
en proposition om mål för folkhälsan.
I avvaktan på SBU:s kommande rapport om oste-
oporos är jag nu inte beredd att föreslå några särskil-
da åtgärder vad avser vård och behandling av ben-
skörhet.