Fru talman! Det smakar illa i munnen när Ellen Juntti pratar om barnperspektivet utifrån att barn i större utsträckning skulle bli utnyttjade för att vi sätter tidsgränser för häktning. Det innebär inte att vi höjer någon ribba, utan vi fastställer en tidsgräns för hur länge barn kan vara häktade. Om det finns omständigheter som gör att tiden måste förlängas finns den möjligheten.
Jag tycker att det är olyckligt att Ellen Juntti vrider argumenten och perspektivet på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten.
Om man tittar på remissyttrandena ser man att en del säger att det kan finnas en risk för att unga kan komma att utnyttjas, men å andra sidan är det underlag som har funnits till hands alldeles för svagt och otillräckligt för att kunna göra en fullständig bedömning.
Med Ellen Junttis resonemang kan man säga att häktningstiderna för barn ska vara ännu längre, om vi vill undvika att de riskerar att utnyttjas av vuxna. Jag tycker att resonemanget byggs helt fel. Ellen Juntti hänvisar till att Justitieombudsmannen och Sveriges advokatsamfund säger att de ser en risk, men samtidigt säger Ellen Juntti inte att båda instanserna har varit tydliga med att det är sex månader som gäller. De tillstyrker regeringens proposition.
Frågan tillbaka till Ellen Juntti är: Vad är Moderaternas förslag för att lösa problemet?