Fru talman! Det finns en skiljelinje i både inlägg och debatt mellan oss i oppositionen och dem i regeringsställning.
Carina Ödebrink gör det lite enkelt för sig när hon frågar vad vi vill göra. Jag vet inte om Carina lyssnade på mitt anförande, men jag kan säga att bara att införa en tidsgräns är att ge ett väldigt enkelt svar på ett problem som vi, som Carina Ödebrink mycket riktigt lyfter fram, har fått kritik för i Sverige.
Samtidigt är det ett faktum att vi i dagens brottslighet ser att det begås ett stort antal brott av yngre personer. Det är ofta äldre gängkriminella som tvingar eller uppmuntrar personer i ung ålder att begå brott. Jag vill läsa ur artikeln i Dagens Nyheter från nio poliser och åklagare som jobbar med detta. Det står så här:
"Under 2020 var det totalt tolv ungdomar under 18 år som satt häktade mer än tre månader. Hälften av dessa - sex stycken - satt häktade för mord. Övriga sex satt häktade för försök till mord, synnerligen grovt narkotikabrott, olaga frihetsberövande [.] och grovt narkotikabrott [.]. Båda de grova narkotikabrotten avsåg brott som för en person över 21 år hade haft ett straffvärde på över fem års fängelse. Om man nu anser att färre häktningar av ungdomar ska överskrida tre månader - i vilka av dessa fall hade det varit värt att riskera hela utredningen genom att häva häktningen?"
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering
Det är min fråga till Carina Ödebrink. Vilka av dessa tolv ungdomar som begick grova brott hade det varit lämpligt att släppa, utifrån att häktningskravet skulle vara tre månader?