Herr talman! EMU-samarbetet är i grunden ett samarbete. EMU-samarbetet bygger på ett samarbete mellan den europeiska centralbanken och de nationella centralbanker som fortfarande finns. Man har en gemensam valuta, men man har inte en gemensam upplåning eller finansiering av den egna, nationella budgeten.
EMU-samarbetet bygger på ett samarbete mellan den inre kärnan inom det så kallade euroområdet och dem som ännu inte anslutit sig, men också ett samarbete mellan de nationella centralbankerna och den europeiska centralbanken.
Självklart innebär det problem och svårigheter att samordna en gemensam penningpolitik i ett stort valutaområde. I en situation då vi har lugn och ro på de internationella finansiella valutamarknaderna är det en fördel - jag håller med om det - att stå utanför. Men i den situation som vi upplevde under förra året och under 2007 och kommer att uppleva även i framtiden kommer vi flerfalt att få betala kostnaden för att stå utanför.
Jag vill ställa en fråga till Max. Hur tror Max att de 16 nationella valutorna hade klarat av den här finansiella turbulensen, och hur hade man kunnat samordna en politik för att möta den finansiella krisen i Europa, om inte de övriga hade varit så kloka att de hade enats om att gå samman i ett gemensamt valutaområde? Hur hade de små valutorna sett ut? Jo, de hade drabbats på precis samma sätt som vi gör.
När vi var ensidigt beroende av export, på 50- och 60-talen, kunde vi spela på valutakursförändringar och gynnas av detta. Men när till exempel en Volvobil har ett importinnehåll på över 60 procent gynnas vi inte längre av att sälja bilar utomlands. 40 procent av vinsten får vi; resten får vi betala i form av dyrare kostnader för att importera delar till produktionen.