Herr talman! Jag vill, liksom föregående talare, yrka bifall till finansutskottets betänkande nr 23 och avslag på den reservation som har lämnats i betänkandet.
Sonia Karlsson har på ett bra och tydligt sätt sammanfattat innehållet i betänkandet, så jag ska dra ned något på min inledning.
Riksbankens verksamhet har under 2008 i hög grad påverkats av finanskrisen och de åtgärder som har vidtagits för att upprätthålla stabiliteten i vårt kredit- och betalningssystem. Omslutningen av bankens balansräkning har mer än tredubblats under året.
Utskottet tillstyrker att riksbanksfullmäktige och direktionen beviljas ansvarsfrihet för sin verksamhet och sin förvaltning under 2008 och föreslår att riksdagen fastställer Riksbankens resultat- och balansräkning samt godkänner förslaget till disposition av bankens vinst.
Betänkandet behandlar samtidigt tre motioner från den allmänna motionstiden, två motioner om Sveriges förhållande till euron och en motion om att införa en svensk tjugokrona. Utskottet föreslår att alla tre motionerna avslås.
Jag vill också tillägga att finansutskottet under varje mandatperiod gör en mer genomgående och genomgripande utvärdering av Riksbankens penningpolitik och senare under våren kommer att återkomma med en sådan utvärdering för åren 2006-2008. I den utvärderingen kommer den pågående finanskrisen och Riksbankens åtgärder för att bevara den finansiella stabiliteten att behandlas mer utförligt.
Utskottet har inte funnit något i sin granskning som kräver någon åtgärd eller något särskilt uttalande från riksdagens sida och tillstyrker därför i likhet med Riksrevisionen att riksbanksfullmäktige och Riksbankens direktion beviljas ansvarsfrihet för sin verksamhet och sin förvaltning av Riksbanken under 2008. I likhet med Riksrevisionen tillstyrker även utskottet att Riksbankens resultat- och balansräkning i årsredovisningen för 2008 fastställs.
Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja säga några ord med anledning av reservationen. Jag har all respekt för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet står fast vid sin uppfattning om det gemensamma valutasamarbetet och Sveriges förhållande till euron. Jag skulle ändå vilja rekommendera en viss försiktighet i slutsatserna om huruvida vi har gynnats eller missgynnats av att stå utanför den inre kärnan i det monetära samarbetet.
Max Andersson gjorde sig skyldig till ett faktafel i sin inledning. Han hävdade att Sverige står utanför EMU. Det är inte sant. Sverige har valt att ännu inte besluta att ta det tredje steget in i valutasamarbetet och införa den gemensamma valutan euro.
Det är redan i dag uppenbart att betydelsen av samarbetet inom euroområdet spelat en stor roll i arbetet med att möta den finansiella krisen, inte bara i Europa utan i världen i dess helhet och att detta också har varit viktigt för oss, trots att vi har valt att inte ansluta oss till den gemensamma valutan än. Man kan föreställa sig hur utvecklingen hade varit i ett Europa med ytterligare 16 valutor av vilka i varje fall tolv skulle upplevas som skvalpvalutor på den finansiella stormens hav.
Alla medlemsländer, även de som har undantag från det tredje steget i samarbetet och även de som självmant har valt att stå utanför eller att ännu inte genomföra det tredje steget, har gynnats och haft glädje av det breddade och fördjupade samarbetet inom det finansiella och monetära område som EMU-samarbetet innebär.
Samarbete på det här området är en förutsättning för att vi ska kunna undvika kriser av den typ som vi drabbats av under senare år liksom för att möta motsvarande finansiella problem som uppstår på andra håll i världen.
Nu inleder vi samarbetet för att skapa en stabilare finansiell infrastruktur i Europa och i världen. Då kommer det att krävas nya regelverk, gränsövergripande tillsyn och kontroll och en fungerande beslutsordning, nationellt och internationellt. EMU-samarbetet är den naturliga arenan för ett sådant samarbete i Europa på samma sätt som Internationella valutafonden förmodligen kommer att få en viktigare roll på den globala nivån.
Som jag ser det är det dags att börja diskutera Sveriges ställning i det här sammanhanget igen. Personligen är jag övertygad om att den dagen snart kommer då en majoritet av svenska folket inser att det är tryggare att också vi ingår fullt ut i EMU-samarbetet och också ansluter oss till den gemensamma valutan.