Fru talman! Ibland kan jag nästan känna mig lite överväldigad inför uppgiften som vi har. Det är mycket text att läsa i utskottshandlingarna, och ibland är jag så trött att ögonen går i kors. Men så hoppar jag till inför något och får insikten att just den där meningen eller det där enda ordet betyder stor skillnad för den enskilda individen.
Så kände jag när jag läste handlingarna till det ärende vi diskuterar. Jag antar att de flesta ledamöter i alla utskott känner så då och då. De beslut vi fattar har stor betydelse för den enskilda individen men också för samhället och för hur vi bygger samhället för framtiden.
När man är ny i politiken blir man ofta frustrerad över den tröghet som systemet har. Man tycker att man har en god idé, men det tar lång tid att få igenom det i systemet. Först ska man ta det i sitt parti och kanske motionera om det i sitt distrikt. Har man den stora lyckan att få igenom det där ska man ta det till partistämman, landsmötet eller kongressen. Får man igenom det där kan det bli partiets politik. Sedan ska man samarbeta med andra partier i riksdagen och övertyga dem, vilket inte alltid är helt lätt - även om det går ganska bra för oss i Alliansen.
Men när man har varit med i politiken ett tag inser man att trögrörligheten har ett självändamål. Det är nämligen viktigt att man prövar allt ur alla aspekter, och när det gäller rättsfrågor är det viktigt att det blir rätt.
Det är viktigt att vi bygger ett samhälle som är präglat av rättvisa och rättssäkerhet. Rättvisa är ett begrepp som används av de flesta politiska läger, men möjligen i olika syften. Man fyller det lite grann med egna värden.
För mig är den viktigaste definitionen av rättvisa det vi kallar rättssamhället och bygget av rättssamhället. Det handlar om förtroende, att vi känner att vi kan lita på polisen och får den hjälp vi behöver när vi ringer 112 eller 11414. Vi ska också kunna lita på rättsväsendet i övrigt och att domstolarna dömer rättvist.
Rättssamhället är viktigt. Det ger oss en civiliserad ordning i ett rimligt samhälle där vi inte löser konflikter med våld och den starkes rätt utan med hjälp av principer som vi kommit överens om tillsammans. Det innebär att en svag kan få rätt mot en stark, en fattig mot en rik och en liten mot en stor.
Påföljderna är en viktig del i bygget av rättssamhället. Det handlar om brottsoffrets och samhällets upprättelse, som vi debatterade förra veckan. Det handlar om rimliga och rättvisa straff.
Det handlar också om möjligheten att sona brott och gå vidare i livet. En del i att göra bot är att erkänna fel och kunna ställa saker till rätta när man gjort fel. Det är rimligt att en ärlig vilja att ställa till rätta uppmuntras och att samhället går den som erkänner att den har felat och vill göra rätt till mötes.
Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet innebär att en tilltalad som har lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet ska få ett kortare straff än det som annars skulle ha dömts ut.
Det viktigaste med detta är de principiella värdena. Det handlar om brottsoffrets och samhällets upprättelse. Det handlar också om vad påföljden får för innebörd för den som döms och den personens möjlighet att komma tillbaka och leva ett bra liv.
Det handlar även, mindre viktigt förvisso men ändå, om en effektivitetsvinst. Inte sällan är brottsutredningar komplicerade och kräver mycket arbete. Det blir många hyllmeter och många mantimmar när polisen lägger pussel. Det finns dock en person som innehar en unik kompetens, och det är den som har begått brottet. Att få denna person att hjälpa till är viktigt. Det lösgör polisresurser som kan användas till fall där de misstänkta kanske inte är lika benägna att göra bot och bättring.
Jag yrkar med kraft bifall till utskottets förslag.