Fru talman! Civilutskottets betänkande 10 om fastighetsrätt tar upp frågor om regler för fastighetsmäklare, arrenden, lagfartskapningar, ledningsrätter och ytterligare ett antal frågor.
I betänkandet avstyrks också, som redan har sagts, genom förenklad behandling ett antal förslag som vi har behandlat tidigare under mandatperioden. Bland de förslag som har avstyrkts med förenklad behandling finns bland annat några förslag från Miljöpartiet, till exempel ett förslag om expropriering och ett om att utreda bo- och brukarplikt för jordbruksfastigheter, som vi i och för sig tycker är viktiga frågor men som vi har fört fram tidigare.
Den samlade rödgröna oppositionen har två gemensamma reservationer i betänkandet, vilket också påpekats av de två föregående talarna, och jag yrkar därför, fru talman, bifall till reservationerna 1 och 2.
Förmodligen är det så att det inte finns någon annan situation där den enskilde konsumenten är så utsatt och tar så stora risker som när han eller hon köper en bostad. Det gäller oavsett om det handlar om köp av en bostadsrätt, den nya formen ägarlägenhet eller om det är en enskild fastighet. Det spelar ingen roll om den står på en tomträtt eller om den står på en enskild tomt. Det är ett vågspel.
I värsta fall har köparen blivit ägare till en kapad fastighet. Då riskerar han årslånga processer med den ursprungliga ägaren. I sämsta fall kan det vara så att säljaren över huvud taget inte existerar när verkligheten väl uppdagas för köparen. Men så är det naturligtvis inte så ofta. För det mesta fungerar säkert allting perfekt. Då är både säljare och köpare nöjda och tycker att de har gjort en strålande affär. Några överraskningar dyker inte heller upp för någon av dem efteråt. Så här borde det naturligtvis alltid vara, men tyvärr fungerar inte allting alltid perfekt.
Bostadsköp är normalt den största affär som de flesta av oss medborgare i samhället någonsin gör i livet och samtidigt en affär som det är väldigt svårt att träna på att göra, eftersom det är svårt att börja i liten skala. Det är svårt att köpa en bostad bit för bit.
Det är faktiskt också ganska svårt att utvärdera vad det är man har köpt. Ofta tar det för många ett antal år innan man fullt ut inser vad det är man har köpt. Och det är inte självklart att redan den första vintern levererar så mycket snö att husets alla tekniska egenskaper blir provade eller att den första sommaren bjuder på den där våldsamma hettan som gör att man inser att ett hus utan markiser inte går att bo i under sommarhalvåret. Ibland kan det till och med vara så att en förändrad ränta eller höjda energipriser och en ny VA- eller renhållningstaxa verkar komma som en överraskning för dem som har köpt en bostad efter att tidigare ha varit hyresgäster.
Det borde inte vara nödvändigt att anlita erfarna vänner och bekanta, kanske föräldrar eller att köpa en tjänst av ett besiktningsföretag för att kunna känna sig säker på att man inte har köpt grisen i säcken eller står med svartepetter. Man borde inte när man ska låna pengar behöva be bankens jurister granska de köpehandlingar som har upprättats hos fastighetsmäklaren. Men många som har haft oturen och tidigare köpt just den där grisen i säcken upplever faktiskt situationen så, tror jag.
De flesta köper inte heller så många bostäder under sin livstid. Gör de det går det oftast väldigt många år mellan de där köpen. Proffs på att köpa fastigheter blir de flesta faktiskt aldrig.
Det är rätt stora skillnader också mellan att köpa en bostadsrätt, en ägarlägenhet eller en villa. Att köpa en villa på landet innebär även att man kanske måste förstå innebörden av ett stort antal samfälligheter och vad ett antal servitut innebär. Att köpa en bostad centralt belägen inne i ett samhälle kan innebära andra åtaganden men också många rättigheter som det inte alltid är så lätt att förstå sig på.
Vad innebär de där gemensamhetslösningarna som vi ännu inte har sett så mycket av men som naturligtvis måste komma knutna till ägarlägenheterna och hur är det egentligen med bostadsrättsföreningens ekonomi? Några har naturligtvis yrkeskunskaper som underlättar för dem att tränga in i den typen av frågeställningar och som också gör det enklare för dem att förstå vad det är som är nödvändigt att förstå när man tar steget att bli ägare av en bostad. Men för många är det tyvärr så att mycket faller på plats först när verkligheten är där. Kunskapen kommer för många nyblivna fastighetsägare så att säga i takt med de egna erfarenheterna.
Fru talman förstår säkert att jag med detta vill säga att mäklaren spelar en väldigt viktig roll. Det är ju viktigt för både säljaren och köparen att mäklaren har kunskaper om allt det som hänger ihop med försäljning och köp av en bostad och att mäklaren dessutom är en god pedagog som har förmåga att förmedla allt som är av betydelse för parterna.
Även för säljaren är det viktigt att köparen inte efter några år kan komma med krav på ersättning för dolda fel som säljaren kanske inte själv har varit medveten om. Överraskningar av det slaget är ju aldrig särskilt roliga, speciellt inte om risken är att det handlar om mycket pengar.
Riksdagen har redan under riksdagsåret 1997/98 påtalat behovet av en skärpning av kraven på nivån hos fastighetsmäklarna. Samtliga riksdagspartier stod bakom det tillkännagivandet, som jag också förstår var mycket skarpt formulerat.
Året därefter, riksdagsåret 1998/99, antog man i riksdagen ett tillkännagivande om hur branschen på ett tveksamt sätt använde begreppen auktoriserad och legitimerad. De orden ger ju sken av att det finns någon form av samhällsgaranti för en rättssäkerhet som man egentligen inte kan garantera. Det kanske också ger en signal om en kvalitet i verksamheten som det inte heller alltid finns underlag för. Det var säkert en viktig markering.
Om jag nu har förstått historieskrivningen rätt var det mot bakgrund av de två ganska tydliga tillkännagivandena från riksdagen som regeringen tillsatte en utredning om fastighetsmäklarbranschen.
Vad jag förstår har det inte kommit längre än så i den demokratiska processen. Det får man beklaga. Det behöver inte betyda att allt har stått stilla ute i verkligheten. Även om branschen har, som det heter, ansträngt sig och säkert utvecklats på många sätt är situationen ändå inte helt tillfredsställande. Återkommande kritik och osäkerhet är fortfarande ett inslag som jag uppfattar påkallar politiska initiativ.
I reservation 1 föreslår vi från den rödgröna majoriteten att regeringen ska titta på hur tillsynen av fastighetsmäklarföretagen kan förbättras och utvecklas. Vi påtalar också behovet av tydligare och enhetligare krav på utbildning för att förtroendet för branschen ska bli bättre. Vi tror att det är viktigt.
Fru talman! När det gäller den andra reservationen om tomträttsavgifter, eller avgälder som det heter på byråkratspråk, tänkte jag inte säga så mycket. Jag konstaterar att vad jag förstår är systemet ett ganska dåligt system, med ökning av avgifter som verkar vara svårförutsägbara och ibland kan bli nästan hur stora som helst. Samma problem gäller uppenbarligen bostadsarrenden. Metoden för att förändra avgifterna verkar klumpig och leder i många fall till orimliga konsekvenser. Vi har i reservationen inte talat om någon väg ut ur problemet, utan vi markerar bara att vi anser att det är ett problem som snarast måste åtgärdas. Vi återkommer med mer konkreta saker längre fram. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Därefter vill jag bara lägga till att jag tycker att det är hög tid att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge byggs.