Fru talman! Detta motionsbetänkande behandlar frågor om fastighetsrätt, bland annat fastighetsmäkleri, bostadsarrende, tomträtt och expropriation. Det kan låta lite torrt och byråkratiskt, men det är oerhört viktigt för många människor. Vi har alla som sitter här och har diskuterat frågorna mött personer i vår omgivning eller läst och hört om dem som har drabbats hårt när regelverket inte fungerar. Det kan vara det unga paret som känner sig lurat av sin fastighetsmäklare vid köp av sitt första hus, men det kan också vara det gamla paret som inte kan bo kvar i sitt egnahem eftersom tomträttsavgiften har höjts kraftigt. Det kan också vara jordägare som efter generationers ägande sett staten eller kommunen framföra hot om att expropriera egendom för att till exempel dra fram en väg. Exemplen kan bli många, och målet måste vara att få ett väl fungerande regelverk.
Sverige har tidigt varit ute med bland annat lantmäteriförrättningar, och fastighetsgränser har pekats ut på kartor så långt tillbaka som på 1600-talet. Den senaste tiden har man också i olika tv-program fått bevittna grannfejder, mäklarproblem, byggfel etcetera. Det är frågor som verkligen diskuteras ute bland människor.
Tidigare under den här mandatperioden har vi diskuterat och fattat beslut om motioner om just fastighetsrätt. Därför väljer jag att främst inrikta mig på de motioner som finns vad gäller fastighetsmäklarlagen samt bostadsarrenden. Vid en debatt för ungefär ett år sedan, också om ett motionsbetänkande, konstaterade jag och ett flertal andra debattörer att ett köp av hus eller lägenhet är för den enskilde oftast den största affären man gör i sitt liv. Jan Lindholm och andra har också varit inne på detta i sina anföranden. Då är det extra viktigt att man både som köpare och som säljare känner förtroende för den som mäklar huset eller lägenheten. Många har vittnat om de svårigheter de har vid bland annat besiktning och budgivning. De känner ibland att de inte har koll när det väl går till budgivning, och de känner inte det förtroende de skulle vilja.
Många mäklare har redan i dag öppen budgivning. Man hoppas att med hjälp av den utredning som har gjorts och den proposition som är på väg att få fram förslag om att upprätta en förteckning över de olika buden till säljaren och den slutliga köparen.
Jag kan inte låta bli att konstatera att jag inte riktigt delar den uppfattning som bland annat Jan Lindholm var inne på att man inte ska tvingas ha andra kompetenser. Det är viktigt att man som köpare också tar ansvar och tittar på hur köpet påverkar ens egen ekonomi, vilket skick huset befinner sig i och vilka besiktningar som ska göras. Fastighetsmäklaren har en viktig roll, men också den enskilde måste fundera över vilket ansvar man tar när man gör sitt livs största affär. Det är inte fel att man lägger lika stor omsorg vid de detaljerna som man gör när man till exempel köper sin första bil. Många ställer större krav på hur bilen fungerar. Jag tycker att man också ska följa upp köpet av en fastighet eller lägenhet.
Utbildningskravet kommer ofta tillbaka, det vill säga att fastighetsmäklarutbildningen ska vara ett krav. Det kan också vara lite knepigt. Precis som någon av de föregående talarna var inne på finns många mäklare, framför allt lite äldre mäklare, som inte har fastighetsmäklarutbildning i sitt bagage, men de kan ha lokal kompetens och annan viktig kompetens, till exempel bankerfarenhet. De kan också ha verkat på orten under många år. Det har kanske större utslag än en gemensam utbildningsbakgrund i form av den utbildning som bland annat finns på Malmö högskola och på ett antal universitet.
Det viktigaste att konstatera är att spelreglerna måste bli klara. Man ska kunna lita på den som mäklar fastigheten, och det kräver en öppenhet hos både köpare och säljare.
Nu vet vi att en proposition är på väg vad gäller fastighetsmäkleri. Vi väljer därför att yrka avslag på motionerna, och vi återkommer när propositionen läggs fram.
I reservationen konstateras att det första tillkännagivandet kom för tio år sedan. Då kan vi också fundera över ansvaret. Det har passerat ett antal år då det har varit möjligt att fundera över hur det ska bli en lösning, men det är först nu som alliansregeringen kommer fram med ett förslag. Det har funnits andra regeringar med andra färger under ett antal andra år.
Bostadsarrenden är ett problem som ofta förknippas med att avgiften höjs vid förlängning av avtalet. Arrendena gäller främst fritidshus, men det finns också bostadshus. Vi anser att det finns problem. Precis som justitieministern tycker vi att lagstiftningen ska ses över vad gäller arrende och tomträtt. Det är också det svar justitieministern gav på en interpellation. Det här kan jämföras med tomträtterna. Långa avtal innebär kraftiga höjningar. Skillnaden är att arrenden i regel gäller fritidshus, oftast i attraktiva lägen.
Fru talman! Jag vill yrka avslag på motionerna och bifall till förslaget i betänkandet.