Fru talman! I min tidigare verksamhet som advokat blev jag uppsökt av en dödsbodelägare som hade lite bekymmer med sina syskon inför försäljningen av föräldrarnas fastighet. En av bröderna hade anlitat en fastighetsmäklare för försäljningen, och min klient tyckte att det såg lite egendomligt ut. Jag började med att titta lite grann på den registrerade fastighetsmäklaren. Det visade sig då att han var registrerad hos Fastighetsmäklarnämnden under skyddad identitet och inte fanns i telefonkatalogen.
Jag blev naturligtvis konfunderad över detta och kontaktade Fastighetsmäklarnämnden för att höra om det verkligen var så att man kunde bli registrerad under skyddad identitet. Detta innebar att jag inte kunde få ut personnumret på denna person. Och det var så, för några år sedan. Jag hoppas att det har blivit ändring på det, men jag fick inte möjlighet på förmiddagen att kontrollera om det är så.
Jag tar upp detta som ett exempel på hur konstigt det kan bli ibland med lagstiftningen. Vi har krav på registreringen, men just skyddad identitet fanns inte upptaget. Det var väl grunden till att man blev registrerad. Nu fick den här personen inte sälja fastigheten.
Jag hoppas att detta, när jag nu tar upp det här ärendet, går som en liten signal bort till Regeringskansliet, så att man kanske kan göra något åt det i samband med den här propositionen. Det känns väldigt märkligt.
Generellt sett vill jag när det gäller fastighetsmäklare, trots det här enstaka fallet, ansluta mig till vad Lennart Pettersson sade. Det är väldigt få mäklare som anmäls, och det är väldigt få mäklare som får varningar. Förra året var det 61 varningar, och vi har 6 400 mäklare. Vi måste ha klart för oss att fastighetsmäklarna i de allra flesta fall sköter sina uppgifter. Det hindrar inte att vi i samband med arbetet med den nya fastighetsmäklarlagen behöver titta på tillsynen. Jag tycker att den är viktigare att titta på än den formella utbildningen för mäklare.
Det är en lite märklig situation som råder för fastighetsmäklare. Mäklarsamfundet och Fastighetsmäklarförbundet har sina regler, och sedan har vi den statliga Fastighetsmäklarnämnden, som har det disciplinära ställningstagandet.
Jag gjorde givetvis en jämförelse med Advokatsamfundet och advokaterna. Där sköts hela arbetet med registrering, tillsyn och disciplinärenden av Advokatsamfundet, som har en lite halvofficiell prägel, eftersom regeringen fastställer stadgarna för samfundet och också utser två ledamöter i disciplinnämnden.
Man borde titta över hur tillsynsfrågan ska se ut. Det kan inte göras i detta skede, eftersom det inte är med i den utredning som kommer att ligga till grund för propositionen, men det bör tas upp.
Däremot tycker jag absolut att man lagstiftningsvägen bör tillgodose kravet från en av reservanterna, som skriver att Fastighetsmäklarnämnden bör ha rätt att göra besök hos mäklare och inspektera verksamheten. Det är en rättighet som finns beträffande till exempel advokater. Det känns inte alls märkvärdigt. Nu gör Fastighetsmäklarnämnden tydligen en del besök i alla fall, men de har såvitt jag förstår ingen laglig rätt att kräva detta om någon mäklare skulle sätta sig på tvären. Därför bör det föras in i lagstiftningen.
Jag tycker som oppositionen att det har tagit lite väl lång tid. Man har arbetat med frågorna om fastighetsmäklarna sedan 90-talet. Det finns säkert många olika orsaker. Men vi fick trots allt en utredning, som kom i januari 2008. Det må tillåtas även en folkpartist att vara lite kritisk mot Regeringskansliet för att de behöver så lång tid på sig som fram till våren 2010 för att avleverera en proposition utifrån den utredningen. Nu vet vi att den kommer, och det är naturligtvis oerhört värdefullt att den kommer när den väl kommer, för den lagstiftningen behövs.
Jag ska inte fördjupa mig mer i det, utan bara säga några korta ord beträffande bostadsarrenden. När det gäller bostadsarrendena handlar det i huvudsak om fritidsboende, väldigt mycket utmed västkusten, i Skåne och i skärgårdarna. Det är naturligtvis många problem som har visat sig, men framför allt är det höjningen av arrendeavgiften. När många av de här arrendeavtalen ingicks skrev man avtal på både 25 år och 49 år. Det är klart att det när den tiden går ut blir fråga om jättehöjningar av arrendeavgifterna. Det är naturligtvis ett problem i sig.
Jag tror att reglerna kring det indirekta besittningsskyddet beträffande arrendetomter där man har bostadshus fortfarande tjänar sitt syfte. Däremot bör man väl titta över hur man ska göra just vid de tillfällen då man ska justera arrendeavgifterna. Där är problematiken precis likadan som beträffande tomträtterna.
De tankar som nu finns är att man ska titta på både tomträtter och bostadsarrenden. Det tycker jag låter alldeles utmärkt. Jag hoppas att vi under nästa mandatperiod först ska kunna få en utredning och sedan kunna göra någonting åt det här.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.