Herr talman! Jag börjar med att tacka statsrådet
för ett fylligt och i viss mån uttömmande svar på min
interpellation. Jag är fullt nöjd med svaret på åtmins-
tone varannan fråga.
Krigsmaterielexporten har länge varit ett kärt de-
battämne både inom socialdemokratin och i denna
kammare. Jag fullföljer nu den traditionen med att
aktualisera ett antal partikongressbeslut som jag anser
bör vara vägledande för regeringen. Jag instämmer
samtidigt i statsrådets inledande konstaterande att
regelverkets utformning och tillämpning genomförs i
brett parlamentariskt samförstånd. Det har ju också
varit en av avsikterna med bl.a. de förändringar av
den rådgivande nämnden som gjort att alla parter
numera företräds där. Det är viktigt.
Svaret på min första fråga gläder mig speciellt,
eftersom statsrådet ansluter sig till intentionerna bak-
om den formulering som antagits av den socialdemo-
kratiska partikongressen när det gäller tillämpningen
av MR-kriteriet. Jag tolkar det som att regeringen
därmed slår fast att Sverige inte skall exportera till en
stat som undertrycker mänskliga rättigheter. Jag hop-
pas att det är en korrekt tolkning.
När det gäller den tredje frågan är jag däremot
osäker på vad som menas med svaret. Min fråga gäll-
de exportreglerna för s.k. övrig krigsmateriel. Parti-
kongressen har uttalat att ingen militär materiel med
svenskt ursprung skall kunna säljas till stat som befin-
ner sig i eller befaras komma i väpnad konflikt inom
eller utom landet. Ändå kan jag inte tolka svaret som
annat än ett godkännande av att bandvagnar, spa-
ningsradar och annan övrig krigsmateriel kan exporte-
ras till länder i dessa situationer. I svaret sägs ju att
om ingen konflikt pågår men det föreligger någon
form av risk för en sådan kan utförseltillstånd endast
ges för övrig krigsmateriel, dessutom med hänsyn till
övriga riktlinjekrav.
Min tolkning av partikongressbeslutet är att inte
ens övrig krigsmateriel skall kunna exporteras i dessa
sammanhang. Därför blir min följdfråga: Skall Sveri-
ge tillåta export av övrig krigsmateriel som bandvag-
nar och spaningsradar till länder som befaras komma i
väpnad konflikt inom eller utom landet?
Det kortfattade svaret på min femte fråga, huruvi-
da en utredning skall tillsättas, förbryllar mig något.
Partikongressen har beslutat att det socialdemokratis-
ka partiet aktivt skall arbeta för en skärpning av den
svenska vapenexportlagstiftningen. Vid något tillfälle
har jag hört att Ingvar Carlsson har nämnt något om
den förestående utredningen.
Nu blir svaret ett diffust: "Det är inte aktuellt."
Vad menas med det? Är det ett nej, eller är det inte
aktuellt just nu, med tanke på en förestående rege-
ringsombildning? Om det är ett nej undrar jag varför.
Mitt syfte med denna interpellation är att följa upp
partikongressens beslut, som var mycket bra. Vi hade
en bra diskussion där, och de beslut som då fattades
bör, anser åtminstone jag, vara vägledande för rege-
ringens dagliga hantering av krigsmaterielfrågorna.
Jag vill försäkra mig om att även ansvarigt statsråd
delar den uppfattningen.