Herr talman! När jag läser oppositionens motioner och reservationer finner jag ett stöd i dem för regeringens läkemedelspolitik. Det som man för fram är just det som vi gör.
Det har väl aldrig varit ett så intensivt arbete som nu på läkemedelsområdet för att man ska få en säker läkemedelsbehandling av patienterna.
Den nationella läkemedelsstrategin nämndes tidigare. Vi har fått Centrum för bättre läkemedelsanvändning vid Läkemedelsverket, TLV har fått uppdrag och så vidare. När det gäller läkemedels miljöpåverkan arbetar Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen med det tillsammans med Läkemedelsverket och så vidare.
Det som jag tänkte ta upp här är detta med barn och läkemedel. En gång i världen var det så att man inte prövade läkemedel på barn av hänsyn till barns säkerhet utan man prövade på vuxna. Sedan dividerade man ned doserna med hänsyn till barnets vikt, för man trodde att det var ett bra sätt att dosera. Man ville ha en bra utprövning på vuxna innan man prövade på barn.
Nu har vi lärt oss att barn när det gäller nedbrytning av läkemedel och hur de svarar på läkemedel inte är som små vuxna. Det är därför som den europeiska läkemedelsmyndigheten har ett särskilt uppdrag att nu gå igenom de läkemedel som vi har på marknaden, se hur de är utprövade på barn och försöka initiera studier över barns sätt att svara på olika läkemedel.
Jag ser det som väldigt viktigt när det gäller neonatalvården, för vad vet vi egentligen om de behandlingar som ges med de kramplösande medlen? Hur lagras de i det lilla barnets kropp, och hur svarar barnet på läkemedlet? Fallet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus exemplifierar just dessa problem.
När det sedan gäller information om läkemedel och barn finns det i Läkemedelsboken ett särskilt kapitel om detta. Den får alla läkare, medicine studerande och så vidare.
Det arbete som görs på Karolinska Sjukhuset med sammanställningar är spännande. Jag förutsätter att man arbetar tillsammans med den europeiska läkemedelsmyndigheten i detta hänseende.
Men det är inte bara på barn som läkemedel inte är prövade ordentligt. Det gäller också kvinnor. Det går tillbaka till att man inte ville riskera en ny neurosedynkatastrof. Man skulle då inte pröva nya läkemedel på kvinnor i fertil ålder. Inte heller på äldre är läkemedel prövade därför att det har funnits en uppfattning om att de äldre är svaga och använder så många andra läkemedel och att det därför är svårt att göra en värdering.
Den 17 februari har den europeiska läkemedelsmyndigheten skapat ett särskilt program, Geriatrics, för att just gå igenom läkemedel för äldre. Vi ser att cancerläkemedel, läkemedel mot hjärtinsufficiens, läkemedel mot blodproppar och även läkemedel mot högt blodtryck inte är utprövade ordentligt för människor över 65 år. Där finns alltså en hel del att göra, och det görs.
Självklart ska det ske en förbättring av läkemedelsanvändningen. I den nationella läkemedelsstrategin ingår mycket. Vi måste också få en bättre utbildning av inte minst förskrivarna. Såvitt jag förstår kommer det om inte så lång tid att tillsättas en utredning kring läkarutbildningen med syfte att se vad det är som läkarna behöver i framtiden för att möta patienternas behov. Det behövs en bättre utbildning i geriatrik, läkemedelsanvändning, psykiatri, allmänmedicin och så vidare.
Jag vill också lyfta fram det som konsumenterna gör. Jag tror att jag tidigare i kammaren har visat på vikten av att inhämta patienternas, läkemedelsanvändarnas, erfarenheter av läkemedel. När läkare rapporterar läkemedelsbiverkningar rapporterar de om blodskador, leverskador, hudreaktioner och så vidare. Men i de länder, inklusive Sverige, där patienter också rapporterar läkemedelsbiverkningar rapporterar de om hur de mådde av läkemedlet. Dessa två bilder är så väsentliga att lägga samman i värderingen av läkemedel.
Jag vill också nämna det som regering, riksdag, landsting eller kommuner inte har tagit ansvar för men som konsumenterna har dragit i gång, och det är en utbildning inom ramen för de egna organisationernas arbete om vad man ska tänka på vid läkemedelsanvändning. Att man tar dessa initiativ är någonting som vi ska bejaka från samhällets sida.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna, reservationer som alltså är i linje med det som vi har skrivit i betänkandet.
(Applåder)