Herr talman! Läkemedel blir år från år en allt viktigare del av hälso- och sjukvården. I takt med det ökar naturligtvis också behovet av att se till att läkemedlen används på ett så bra sätt som möjligt.
För Socialdemokraterna yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2, som båda med lite olika utgångspunkter handlar om ökad kvalitet och kontroll vid läkemedelsförskrivning.
Den borgerliga utskottsmajoriteten konstaterar i sitt ställningstagande att det pågår en hel del arbete för att förbättra läkemedelsanvändningen. Vi delar den synen men anser inte att det sker i tillräckligt stor omfattning.
När man dessutom lyfter fram utförsäljningen, avregleringen, omregleringen eller privatiseringen - kärt barn har många namn - av apoteken som ett exempel på en åtgärd som har förbättrat och effektiviserat läkemedelsanvändningen, då kan man verkligen fråga sig om de alls ser den problematik som finns på en mängd områden. Just den åtgärden har snarare komplicerat användningen.
Senast i går kunde vi i medierna läsa om att vissa av de nya apoteken saknar datasystem som larmar vid olämpliga kombinationer av läkemedel. Det är bara ett i raden av problem som har visat sig.
Visst har det etablerats ett ganska stort antal nya apotek, och fler ligger i startgroparna. Men att det skulle ha ökat säkerheten och effektiviteten kan väl inte ens den allra största anhängaren av systemskiftet hävda med trovärdighet. Till och med landets socialminister Göran Hägglund har tillstått att det handlade om en ideologiskt betingad förändring. Att vi äger saker tillsammans går ju inte ihop med en borgerlig regering eller en borgerlig ideologi.
Herr talman! Felaktig läkemedelsanvändning beräknas orsaka uppemot 3 000 dödsfall varje år. Det är till exempel tio gånger fler än antalet personer som dör i trafiken. Till det kan läggas ett stort antal patienter, ofta äldre, som får mycket sämre livskvalitet än de skulle behöva ha.
Kostnaden för samhället beräknas ligga på ett tiotal miljarder. Det är pengar som naturligtvis skulle kunna användas för att till exempel anställa fler välbehövliga arbetskamrater till dem som i dag arbetar inom vården. Det är anställda som ofta tvingas konstatera sin otillräcklighet inför alla behov som skulle behöva tillgodoses.
Överutskrivningarna har dessutom stor negativ effekt på miljön.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag ta upp den kanske allvarligaste problematiken inom läkemedelsområdet i dag: antibiotikaresistenta bakterier.
På läkarriksdagen nyligen uttryckte socialministern det så här: "Antibiotikaresistens är inte vilken fråga som helst . Det är ett av de största hoten mot liv och hälsa som vår värld står inför idag." På läkardagarna i Örebro, som det refereras från i dagens Nerikes Allehanda, kan man läsa om en smittskyddsläkare som uttrycker sig i liknande ordalag.
Trots problemets allvar har frågan om resistens hittills inte haft en framskjuten position på den internationella politiska agendan. Men i morgon på Världshälsoorganisationen världshälsodag, som infaller den 7 april varje år, är temat just antimikrobiell resistens och dess globala spridning. Världshälsoorganisationen utkommer dessutom med en handlingsplan mot just antibiotikaresistens.
Vi är fortfarande rätt förskonade här i Sverige, men utvecklingen går tyvärr fort och i fel riktning. Tittar man bara ut över resten av Europa ser man att Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC uppskattar att 25 000 européer dör varje år till följd av antibiotikaresistens.
Detta är ett globalt problem som man måste arbeta med globalt, och det måste till politiska lösningar. Därför känns det väldigt positivt att WHO nu uppmärksammar frågan.
Herr talman! Det finns som synes även på det här området många stora utmaningar som vi socialpolitiker måste ta oss an. Men, herr talman, inte heller här är svaret mer av nyliberala, borgerliga privatiseringar och marknadslösningar.