Herr talman! Litteratur, musik och konst, som vi talar om i dag, kan i stor utsträckning vara nöje och avkoppling. Men för mig är det viktigt att vi förstår att konst, musik och litteratur också skapar en ny kunskap och en ny insikt som inte går att få via faktaböcker. All kultur som berör en människa inspirerar till nya tankar och livsuppfattningar.
Många har försökt svara på den svåra frågan: Vad är egentligen konst? För mig är det ett ganska enkelt men samtidigt ganska betydelsefullt svar. Det är att böcker, tavlor, filmer och musik som vi på ett eller annat sätt blir känslomässigt berörda av gör att vi förändras som människor. Det är också en konst som påverkar oss.
Annars är det inte politikerna som ska tala om vad som är bra kultur. För en kulturpolitiker handlar det om att stödja strukturer som uppmuntrar skapande människor och som ger kulturinstitutioner bra utvecklingsmöjligheter. Men politiker ska hålla sig så långt borta som möjligt från beslut om enskilda författare och konstnärer eller om programutbud på teatrar, museer och så vidare. Där har vi däremot ett antal kunniga människor inom kulturlivet som kan bidra.
Naturligtvis är goda villkor för det konstnärliga skapandet en av grundförutsättningarna för ett vitalt kulturliv. Kulturskapare ska ha goda möjligheter att utveckla sitt konstnärliga skapande fritt. Särskilt nyskapande ska gynnas. Det har regeringen också satt upp som ett av sina prioriterade områden, att underlätta för nyskapande.
Jag tycker, nu när vi talar om budget här, även om det egentligen inte är en budgetdiskussion i dag, att det finns goda argument för att kulturbudgeten behöver stärkas i Sverige, även jämfört med i dag. Jag delar den uppfattningen, och Folkpartiet argumenterar för en förstärkt kulturbudget de närmaste åren.
Men samtidigt konstaterar jag att trots tider av ekonomisk kris har regeringen i budgetpropositionerna sedan 2007 stärkt kulturområdet och stärkt det mer än vad den förra regeringen gjorde. Det är positivt.
Det har i de tidigare anförandena talats om en hel del mycket uppskattade satsningar som säkert kan utvecklas ytterligare.
Vi har talat om satsningen Skapande skola. Och vi har talat om den nya så kallade kultursamverkansmodellen. Det är ett ord som kan vara obegripligt för den som inte är insatt i det. Men det innebär att man ger ett stöd till regionerna samtidigt som man försöker föra ut en nationell kulturpolitik.
Skapande skola har jag hört väldigt många positiva reaktioner på. Det är Kulturrådet som fördelar statsbidrag för den här satsningen, och det omfattar som sagt hela grundskolan och numera även förskoleklass.
De uppföljningar som har gjorts hittills visar att samarbetet och kontakterna mellan skola och kulturliv har blivit mycket bättre sedan det här projektet inleddes. Det kan handla om många olika saker. Det är det som man gör på skolan. Det handlar om möten med författare, musiker och konstnärer. De träffar elever ibland en gång, ibland flera gånger och återkommer och inspirerar till skapande. Även lärarna själva säger att de ökar sitt kulturintresse genom detta.
Ett viktigt anslag som förekommer i en del reservationer är anslaget om ersättning och bidrag till konstnärer. Det används till ersättning inom bild, form, musik, teater, dans och så vidare.
Det finns några centrala ersättningsformer här som har nämnts flera gånger under debatten.
Det är dels medverkans- och utställningsersättningen, dels den individuella visningsersättningen, som handlar om att konstnärer ska få en rimlig ersättning för att de medverkar, oavsett om de har sålt tavlorna eller inte, i utställningar och arrangemang.
Sedan har vi biblioteksersättningen, som man kan säga är en liknande ersättning för författare. Och vi har enprocentsmålet när det gäller konstnärlig gestaltning i kommunerna.
De här ersättningarna, herr talman, är väldigt viktiga, för de har dubbla mål. De har målet att stärka tillgången till konst och kultur för människor i Sverige, men de har också det viktiga målet att öka möjligheten för konstnärer att försörja sig på sitt arbete.
Avtalet som handlar om medverkans- och utställningsersättning har upprättats mellan Statens kulturråd och konstnärsorganisationerna.
Det är naturligtvis viktigt för konstnärer att de får en rimlig ersättning när de lånar ut sin konst till museer och utställningar. Därför har regeringen och utskottet uttalat att MU-avtalet, som det kallas, ska vara en riktlinje och en förebild också för andra utställare.
Det görs just nu en översyn av Statens kulturråd. Så småningom kommer det ett underlag till ett reviderat avtal. Inriktningen är att man ska försöka säga att både statliga och icke-statliga institutioner, men som får någon form av statligt bidrag, ska följa detta avtal. Det är naturligtvis viktigt att det följs.
Kommunala konsthallar och andra ska inte åka snålskjuts genom att försöka smita från reella ersättningar till konstnärer. Kulturutskottet har också tidigare uttalat att det är viktigt att de här avtalen tillämpas, inte bara av statliga institutioner.
Nu får vi ta del av hur uppföljningen ser ut och se hur institutionerna lever upp till sitt ansvar. Jag är beredd att verka för hårdare tag om det skulle visa sig att man inte följer de här avtalen eller lever efter dem och att genom bland annat hur statliga bidrag fördelas och så vidare faktiskt driva på att kommunerna följer det. Det tycker jag är viktigt.
Liknande kan sägas om en annan typ av ersättning som nämns här. Det är inte en ersättning, utan det är en utgift som ger skapande konstnärer arbete. Det är det här med att 1 procent av byggkostnaderna ska avsättas för någon form av konstnärlig gestaltning.
Jag har ju varit kommunpolitiker i rätt många år, och jag vet av erfarenhet att många, både kommunpolitiker och kommuntjänstemän, raljerar över det här enprocentsmålet. De skojar om det och tycker att det är en löjlig inriktning.
Jag håller inte alls med om det. Så länge det finns en ovilja i bland annat kommunerna att satsa på konstnärlig gestaltning behövs det en pådrivande uppmaning. Inte en exakt matematisk beräkning men en inriktning att över tid avsätta minst 1 procent av byggkostnaderna till kulturell gestaltning.
Även här har Konstnärsnämnden och Statens Konstråd påbörjat en studie för att se efter hur man lever upp till den här regeln i dag. Det blir också någonting som vi får ta tag i och se om det behöver kompletteras. Utskottet uttalar också i betänkandet att det är väsentligt att det här fortsätter och fungerar bra.
Biblioteksersättningen har vi talat om. Jag ska inte upprepa allt som har sagts men vidhåller fortfarande att en ersättning inte är ett bidrag eller ett stipendium och att den ska vara relaterad till antalet utlånade böcker. Jag vidhåller också att Folkpartiet arbetar för att man ska behålla förhandlingsrätten. Det är viktigt. Just i år såg vi också exempel på en bra förhandling mellan Författarfonden och regeringen som ledde till en höjning som är acceptabel.
Det som står här är delvis ett referat av Litteraturutredningens kommentarer, men som vi har hört i interpellationsdebatten där kulturministern deltog uttalade hon också att hon värnar biblioteksersättningen och att översättare, tecknare, fotografer och så vidare självklart ska ersättas för att de låter sina verk lånas ut till bibliotek. Det är bra. Svaret på hur det kommer att se ut kommer så småningom i en proposition med anledning av Litteraturutredningen, men utgångspunkten är klar, och jag tycker att det känns bra att ministern också har deklarerat det.
Avslutningsvis, herr talman, tycker jag som sagt att vi ska ha en tydlig nationell kulturpolitik. Det finns och har historiskt funnits olika sorters kultursyner med olika politisk bakgrund. Det finns som vi vet olika argument både för och emot en nationell, statlig kulturpolitik. Några menar att kulturen inte tillhör statens kärnuppgifter. Men det finns också de som vill ha en väldigt aktiv kulturpolitik för att fostra rätt sorts människa. De vill ofta stödja kultur som strävar efter en viss politisk linje.
Folkpartiet liberalerna avfärdar båda dessa riktningar. Vi vill se en aktiv kulturpolitik, men vårt viktigaste skäl för en aktiv kulturpolitik är att en sådan politik ökar människans frihet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.