Herr talman! Jag skulle vilja få en liten kommentar från Anne Marie Brodén. Skattesänkningarna framjublades ju som en enorm kulturreform. Det skulle ge folk så otroligt mycket mer pengar att konsumera kultur för, och det är möjligt att de som tjänade på skattesänkningarna också gick på operan en och annan gång.
När det gäller skatter för kulturskaparna och kulturarbetarna vet jag att det har varit ett väldigt krångel. Om en kulturarbetare har ett litet rum och där råkar ha en säng diskvalificeras det hela till arbetsrum. Det är bara ett exempel på hur man letar efter en nål i en höstack.
I Irland var det ett väldigt stort experiment med skattebefrielse för konstnärer, kanske mest bildkonstnärer. Men det har upphört därför att det visade sig gynna grupper som U2 och liknande som ändå tjänade ganska mycket.
Finns det några tankar om en typ av särskild behandling för kulturskapare när det gäller just skatterna?