Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till skatteutskottets förslag till beslut i betänkande 11.
Det finns vissa som tror att statens inkomster dimper ned från himlen och att alla medel som behövs för att upprätthålla vårt välstånds alla mekanismer kommer från en aldrig sinande källa belägen i ingenmansland. Så är ju inte fallet. Välståndet i vårt land är uppbyggt genom hårt arbete. Nyckeln är entreprenörerna.
I Sverige har vi en stark tradition av företagsamhet, en tradition av människor som är beredda att testa sina idéer i praktiken, personer med en livsdröm som med en stor portion mod, initiativ- och skaparkraft förvandlar idén till en rörelse, ett företag.
Alla dessa företagare och de som arbetar i dem är ryggraden i vårt Sverige. De bidrar alla, såväl stora som små, till att skapa arbetstillfällen som får samhällets hjul att snurra.
Det är inte vi politiker som skapar dessa jobb, även om man ibland kan tro det av vissa partiers argumentation. Men det är viktigt att den politik som förs, de ramar och regler som vi politiker sätter upp, stimulerar till entreprenörernas initiativförmåga. Det måste vara lätt att starta och driva företag i Sverige, så att företagarna kan agera på en marknad med ett regelverk som både är lättöverskådligt och begripligt. En kraftfull politik som karakteriseras av innovation och nyföretagande kommer att ge resultat i framtiden. Regeringen har i sin regeringsförklaring lagt fram konkreta förslag för att detta ska kunna omsättas i praktiken. Det om detta.
Nu vill jag, herr talman, tala om fastighetsskatten. Alliansregeringen kommer att avskaffa fastighetsskatten, den statliga fastighetsskatten. Där skulle jag kunna sätta punkt. Men det finns all anledning att fortsätta resonemanget eftersom vänsterpartierna vill behålla fastighetsskatten av olika skäl, främst för att den inte kan flytta på sig. Det är cyniskt.
Dagens konstruktion av fastighetsskatten gör att den stiger på ett sätt som är omöjligt att förutse, och det gör den oerhört orättvis. Den tar inte heller några som helst hänsyn till människors betalningsförmåga. Den statliga fastighetsskatten är orättfärdig, och den ska bort.
Vad händer nu? I ett första steg - jag poängterar att det är ett första steg - fryses taxeringsvärdena och skatteuttaget på förra årets nivå. Det införs ett tak i beskattningen för att kapa topparna där taxeringsvärdena har stigit mest. Och det görs genom att skatten på markvärdet begränsas till högst 2 kronor per kvadratmeter eller 5 000 kronor per år. För flerbostadshus ska taxeringsvärdena frysas och skattesatsen sänkas från 0,5 till 0,4 procent.
Låter detta krångligt? Ja, det är det. Men det är övergående. Bättre och tydligare förslag kommer. Detta är ett första steg. Det är vi också medvetna om i skatteutskottet.
Efter år 2007 kommer den statliga fastighetsskatten att ersättas med en kommunal avgift, precis som har aviserats i alliansens valmanifest.
Det finns en beredningsgrupp i Rosenbad under ordförandeskap av vår finansminister Anders Borg som just i detta nu arbetar väldigt intensivt med denna fråga. Och om allt går som det ska så finns det en regelförändring redan vid årsskiftet.
Herr talman! Till sist vill jag ta upp förmögenhetsskatten. Regeringens förslag till halvering av förmögenhetsskatten är nu ute på remiss, och förändringarna förväntas genomföras i slutet av året. Under mandatperioden kommer förmögenhetsskatten att helt avskaffas. Regeringens syfte med detta är att öka tillgången på kapital, riskkapital, och därmed också tillgången på kapital för företagens investeringar som kan växa. Vi torde vara fullkomligt överens om att det är det som vi vill ska ske.
Detta vänder sig vänsterpartierna mot, och det är föga förvånande. Här har vi en ideologisk skillnad. De ser det egna ägandet som något negativt och kapitalet som något ondskefullt. Men egentligen är ju kapitalet vår vän. Utan kapitalet kan vi inte bygga eller driva några skolor, sjukhus eller äldreboenden. Utan kapitalet hade vi inte haft konsten. Vad hade Mozart varit utan kapitalstarka och entusiastiska sponsorer?
Denna avoga inställning till kapital och ägande har alltför länge varit förhärskande i vårt land och lett till en utarmning av statens finanser. Välkomna hem, säger nu den nya regeringen till alla dem som har valt att investera i andra länder än vårt eget. Välkomna hem att investera i Sverige, i det innovationsrika Sverige. Välkomna hem till arbetet att stärka vårt företagande, vår välfärd och vår sysselsättning. Vinden har vänt. Framtidstron går nästan att ta på. Och allra tydligast märks denna klimatförändring hos ungdomarna.
I flera motioner i detta betänkande lyfter man fram problematiken när det gäller att ett stort antal småföretagare kommer att gå i pension under de närmaste åren och att tillströmningen av nya och yngre företagare har varit för dålig.
Men det finns en ljusning. Nya siffror från Nutek pekar på en radikal attitydförändring hos de unga när det gäller att driva företag. Hela 73 procent kan tänka sig att bli egna företagare. Vad är det som har hänt? Det är ju helt andra siffror än för bara några år sedan. Då visade siffrorna det motsatta.
Jo, för företagarna handlar det om lusten att pröva idéer, att vara sin egen lyckas smed och att våga nytt och satsa. Att det är något som tilltalar unga kan vi väl vara överens om?
Det som hindrar är oftast osäkerhet och byråkrati. Regeringens tydligt aviserade inriktning på att underlätta för företagande och förenkla byråkratin har stor del i denna förändring. Fåmansbolagsreglerna, 3:12-reglerna, ska reformeras, och lex Uggla avskaffas redan i år.
I vårt land handlar det från statsmakternas sida mycket om att återupprätta förtroendet för att man verkligen vill uppmuntra människor till att driva egna företag i stället för att fälla dem. Här har vi alla ett ansvar.
Vi i riksdagen kan göra mycket genom de lagförslag som vi lägger fram och genom de regelförändringar som vi genomdriver. Men minst lika viktigt är arbetet ute i regioner, kommuner och landsting när det gäller att uppmuntra människors initiativkraft genom att vara behjälplig beträffande avknoppningsarbetet och genom att vara tillmötesgående med servicen till företagen. Här behöver vi alla kavla upp ärmarna och hugga i.
Attitydförändringen hos de unga och en ny politisk inställning lovar mycket gott inför framtiden!