Herr talman! Vår ingång i detta ligger på ett högre plan. Det handlar inte om att komma med sina respektive reservationer och budgetpropositioner för just det året, utan det handlar faktiskt om att tänka långsiktigt.
Var är skattebaserna? Hur mycket behöver vi för att kunna ha en bra välfärd med den demografiska utmaning Sverige har? Vad kommer långsiktigt att behöva anpassas? Hur ska fördelningen vara mellan kommuners, regioners och landstings ansvar och skatteintäkter för att få det här att fungera? Hur ska vi kunna värna och bygga upp det vi pratar om, nämligen ett starkt företagarland i denna globaliserade värld? Hur ser ett sådant skattesystem ut, och hur kan vi göra det på ett sådant sätt att det blir breda skattebaser som innehåller få undantag och därmed få inkomstmöjligheter för skattekonsulter och andra att ta sig runt de olika skattereglerna?
Jag tror faktiskt att Martin Andreasson ska fundera över det där riktigt ordentligt, för det här är frågor som inte berör vilken marginalskatt vi har om två år, utan det handlar om ifall vi kan finansiera vår vård, vår omsorg, en bra utbildning och en högskola om 15-20 år.
Det handlar om att lägga grunden för ett Välfärdssverige även i framtiden, och då behöver vi faktiskt en enighet över blockgränserna om de grundläggande delarna i ett skattesystem. Det är det vi är ute efter.