Herr talman! Runt om i världen finner man det rimligt och rättvist att den som har förmånen att ärva en större förmögenhet ska lämna ett bidrag till finansieringen av samhällets olika åtaganden på samma sätt som förvärvsarbetande bidrar med en del av sina inkomster. Därför tas någon form av arvsskatt ut i många länder. Det görs dock inte i Sverige. Vi är ett av få jämförbara länder som helt saknar arvs- och gåvoskatt.
Att den som utan egen ansträngning får ärva stora förmögenheter inte anses behöva bidra till det gemensamma medan den som själv har arbetat ihop pengar får göra det rimmar illa med principerna att beskattning ska vara rättvis och att skatt ska tas ut efter bärkraft. Den som har större betalningsförmåga bör bidra mer till det gemensamma än den som har mindre. Det är viktigt ur rättvise- och fördelningssynpunkt.
År 2004 utreddes bland annat arvs- och gåvoskatt av den statliga egendomsskattekommittén. Kommittén föreslog att arvs- och gåvoskatterna skulle behållas i Sverige eftersom de har en utjämnande effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen i vårt samhälle. Ändå valde riksdagen att avskaffa den. Nu vet vi dock att ett mer ojämlikt samhälle är skadligt för alla, såväl fattiga som rika. Det är inte, tvärtemot vad många kanske ännu tror, bara de fattigaste som skulle ha glädje av en mer rättvis fördelning av resurser och därmed makt.
När 21 rika länder har jämförts har det nämligen visat sig att en lång rad sociala och medicinska problem drabbar såväl fattiga som rika hårdare i mer ojämlika länder. Stress och miljöskadlig statuskonsumtion ökar ju mer ojämlikt ett samhälle är. Man jämför sig med andra, och fattigdom är relativ. Om detta kan man, om man är intresserad, läsa mer i boken
Jämlikhetsanden
av de brittiska epidemiologerna Kate Pickett och Richard Wilkinson.
Utskottet motiverar sitt avstyrkande av motionen om att återinföra arvsskatt med att arvsskatten sådan den var utformad innan den avskaffades orsakade problem. Det är riktigt att en arvsskatt måste utformas noggrant för att fungera väl. Egendomsskattekommittén uppmärksammade problematiken och föreslog därför att tillgångar i näringsverksamhet skulle särbehandlas för att inte sätta käppar i hjulen för generationsskiften i familjeföretag.
Kommittén menade också att det är befogat av både fördelningspolitiska och administrativa skäl att inte ta ut skatt på smärre arv. Det är även viktigt och fullt möjligt att skattesystemet utformas med hänsyn till den som mist sin make eller sambo så att han eller hon inte måste sälja sitt hem för att betala arvsskatt. Så var det också på slutet när vi hade arvsskatt i Sverige.
Inget system är perfekt, men finns viljan går de flesta problem att hantera. USA med sitt goda företagsklimat är ett intressant exempel. Hög arvsskatt kombinerat med lagstiftning som har gjort det skattemässigt gynnsamt att testamentera familjeföretag till de anställda anses ha bidragit till den stora andelen löntagarägande i amerikanska företag.
Jag tycker att det är svårt att förstå varför arv av stora förmögenheter ska lämnas obeskattade medan inkomster av eget, även lågavlönat, arbete beskattas. Det man ärver har ju per definition skapats av någon annan. Arvsskatt har också förespråkats av liberaler som Bertil Ohlin, John Stuart Mill och Adam Smith, och stödet ökar. Nyligen har även LO:s chefsekonom och Sacos samhällspolitiska chef uttalat sig för arvs- och gåvoskatt.
För att vända den alltmer ohållbara utvecklingen i samhället behövs en politik som syftar till att minska de ekonomiska klyftorna, inte öka dem. Att återinföra arvs- och gåvoskatt är enligt min mening just en sådan politisk åtgärd. Naturligtvis räcker den inte - det behöver göras mycket mer - men det vore ett steg i rätt riktning. Därför har jag tillsammans med Valter Mutt lagt fram en enskild motion om att återinföra arvs- och gåvoskatt.
Herr talman! En klokt utformad arvs- och gåvoskatt skulle inte bara ge välbehövliga intäkter till vår gemensamma välfärd utan också bidra till att skapa mer rättvisa villkor för olika människor. Vi har i riksdagen makt att skapa mer rättvisa och jämlika villkor för människor i Sverige - om vi vill.
I detta anförande instämde Jacob Johnson (V).