Herr talman! Jag yrkar bifall till Alliansens gemensamma reservation 3 i utskottets betänkande.
Torsk, ål och lax hotas på olika platser av flera olika miljöproblem såsom överfiske, vandringshinder och marint skräp. Vi vill att Östersjöns och Västerhavets fiskbestånd ska vara livskraftigt och att man utan oro ska kunna äta den fisk som fiskas här. För att nå ett långsiktigt resultat krävs arbete med generationsmålen och miljökvalitetsmålen, en effektiv myndighetsstruktur och styrning.
Detta bör särskilt uppmärksammas med anledning av Vattenverksamhetsutredningens förslag till ändrade vattenrättsliga regler och genomförande av åtgärdsprogrammen för vattendirektivet. Hänsyn måste tas till olika samhällsintressen, och målsättningarna berör flera myndigheter. Det som här sagts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Herr talman! Fisket är en uråldrig näring som bedrivits med havet, insjöar och vattendrag som den centrala resursen under många årtusenden. Förutom den socioekonomiska betydelsen är fisket också en pusselbit i Sveriges försörjning av livsmedel. Fritids- och sportfisket är ett brett intresse för stora delar av svenska folket. Det är viktigt att både yrkesfisket och rekreationsfisket kan samexistera.
Såväl yrkesfiskarnas som fritidsfiskarnas och kustbefolkningens intressen måste beaktas. Det är av stor vikt att lönsamheten inom fisket inte försämras. Kristdemokraterna vill ha levande skärgårdar med plats för boende, näringsidkare och turism. Jag vill här hålla med ledamoten Tysklind om hur viktigt det är med att det förs en dialog mellan olika parter, myndigheter, partier och politiker för att få ett samförstånd och en förståelse för vad man håller på med.
Fisket kan inte utformas frikopplat från havsmiljöpolitiken. Haven och vattendragen utgör känsliga ekosystem där de olika arterna har viktiga roller. Om en art försvinner eller minskar kraftigt rubbas balansen i ekosystemet.
Kristdemokraterna stöder inriktningen att undanröja vandringshinder för fisk. Men, herr talman, vi anser inte att privatpersoner ska ta den stora kostnad som de nu tvingas göra. I de fall där utrivning eller anläggande av vandringsväg är lämpliga åtgärder ska dessa finansieras med offentliga medel. Länsstyrelsernas bidragsregler måste förändras så att det klart framgår att även de dammägare som blivit ålagda att vidta vissa åtgärder ska omfattas av statligt stöd bland annat inom ramen för det så kallade LONA-bidraget för att vidta nödvändiga åtgärder. En sådan åtgärd brådskar, herr talman, då dammrivningar redan pågår för fullt.