Fru talman! Det finns arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder av det slag som Marianne Samuelsson efterly-
ser. Resursarbeten är ett exempel. Där går man direkt
in i verksamheterna, vård, skola och omsorg, och
jobbar 90 % och får 90 % av sin lön. Under den tid vi
har arbetslöshetsproblemen används a-kassan för att
stötta upp det hela. Det är en bra åtgärd, men jag kan
konstatera att det inte är fler än 4 000-5 000 personer
som hittills har utnyttjat detta. Det tycker jag är dys-
tert. Men instrumentet finns alltså.
Marianne Samuelsson frågade om det är EMU
som har tvingat oss att göra detta. Nej, det är det inte.
Det är den helt sunda och logiska inställningen att när
man går med jättelika underskott och lånar sig fram,
som vi har gjort i Sverige, kommer man förr eller
senare till en punkt där man måste få inkomster och
utgifter att gå ihop. Det är detta som har varit rege-
ringens bekymmer. Att det samtidigt har kolliderat
med en gigantisk massarbetslöshet är naturligtvis etter
värre.
Sverige fungerade som bäst på den tiden som
Gunnar Sträng var finansminister. Han nådde med
råge alla konvergenskraven. Det skall vi inte glömma
bort.