Fru talman! Den privata servicesektorn är kanske
den sektor som är mest känslig för den ekonomiska
utvecklingen i allmänhet. Får vi i gång konsumtion,
får vi i gång mer av inkomster som kan vändas mot
marknaden, kommer också den sektorn att växa och
anställa fler människor.
Och det ser vi. Tittar vi ett år tillbaka i tiden är det
den privata servicesektorn som återigen börjar växa.
Frågan om den skall subventioneras ytterligare eller
inte är viktig och intressant. Men den kan knappast
komma före satsningar på vård, skola och omsorg.
Därför väljer vi det, och det är viktigt. 16 miljarder
till vård, skola och omsorg går i första hand.
Det som karakteriserar byggmarknaden är att där
finns det ett konjunkturpolitiskt skäl. Vi har haft en
mycket grav kollaps i hela byggmarknaden i Sverige.
Det har kommit av höga räntor och kollaps över hu-
vud taget i efterfrågan på bostäder. Vi vet att vi kom-
mer in i ett läge där efterfrågan ökar, och om några år
kan vi ha en byggmarknad som går riktigt bra och
kanske t.o.m. går mot en överhettning. Då finns det
konjunkturpolitiska skäl att försöka dra över så
mycket som möjligt av reparationer och ombyggnad
tills nu, när vi har mycket ledig kapacitet i byggsek-
torn. Då kan vi undvika en överhettning senare. Det
argumentet gäller inte den övriga privata servicesek-
torn.