Fru talman! Jag tror inte att resursarbetarna kan
lösa detta. Det är ju de som redan har blivit sparkade
men som får vara kvar på sina jobb med lägre lön. De
utför ju inga nya jobb i samma bemärkelse som om
man tillförde de nya personer som skulle behövas för
att orka med de arbetsuppgifter som åligger den per-
sonal som är kvar.
Vi har ett gigantiskt problem framför oss. Vi har
155 miljarder kronor i kostnader för arbetslösheten. I
stort sett är det dubbelt så mycket som hela den
svenska sjukvården kostar.
Samtidigt har vi brist på personal, inte minst kring
våra barn som skall utgöra vår framtid. De har ingen
som har tid att prata med dem. Jag är allvarligt oroad
för att t.ex. antalet barn som behöver söka hjälp hos
de barn- och ungdomspsykiatriska mottagningarna har
ökat med upp till 100 % just därför att vi inte har tid
med dem.
Jag undrar vad statsministern tänker göra åt detta.
Han måste göra något nu. Det går inte att vänta - det
är nu som problemet är akut.