Herr talman! Som vi konstaterade i den förra debatten förändrades den europeiska och transatlantiska säkerhetspolitiken i grunden den 24 februari. Rysslands brutala angrepp mot det demokratiska, självständiga och kärnvapenfria Ukraina gjorde att alla vaknade. Det visade att Ryssland saknar respekt för internationell rätt, ingångna avtal och givna löften.
Det är i denna verklighet som Sverige sökt medlemskap i Nato. Det handlar om att Sveriges säkerhet måste sättas först. Därför finns nu ett brett stöd i riksdagen och också ett starkt folkligt stöd, om man får tro opinionsundersökningarna, för att Sverige tillsammans med Finland ska bli medlemmar i Nato. Och en ansökan är inlämnad.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill inte gå med, och det är skälet till den motion som finns på bordet i dag. Jag har respekt för att man har olika uppfattningar. Så har det varit under en lång tid när debatten har förts. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har också varit tydliga med att de vill ratificera den förbudskonvention som riksdagen tackat nej till och sagt att vi inte ska ratificera. Mot den bakgrunden blir det inte så konstigt att läsa den motion som Miljöpartiet lagt på riksdagens bord, herr talman.
Det är viktigt i denna diskussion att notera att Ryssland och Kina nu aktivt försöker undergräva och skapa misstroende mot alla institutioner som försöker bidra till att reducera hoten från massförstörelsevapen. Den verkligheten är något som vi måste förhålla oss till. Jag hoppas att detta, när vi når NPT-översynen i New York i augusti, inte kommer att innebära en framgång för ytterligare grundskott mot den internationella ordning som vi har skapat när det gäller kärnvapen och kärnvapenanvändning genom NPT.
I den här debatten har det hetat att det inte har varit någon debatt om detta och att det var därför motionen väcktes. Man har sagt att det inte har funnits någon debatt om dessa frågor. Men jag själv har varit med i många debatter om detta - här i kammaren och på olika offentliga möten. Nog har det pågått en debatt under ganska lång tid?
Sedan kriget i Georgien 2008 förändrades debatten och diskussionen. Det var detta som ledde fram till den första utredningen, den bertelmanska utredningen, som presenterades 2014. Det var för att uppmärksamma och se våra internationella samarbeten. Det var en del i den säkerhetspolitiska debatten, som vi hoppades skulle komma som en följd av den utredningen. Men tyvärr valde regeringen - och det får man väl säga att Miljöpartiet hade ett ansvar för - att inte låta utredningen vara ett underlag för en bred debatt. Det hade ju kunnat skapa en sådan diskussion.
Vi fick också en debatt som följde på den utredning som kom utifrån totalförsvarsbeslutet, den bringéuska utredningen, som presenterades 2016. Även den hoppades vi skulle kunna vara en grund för en bredare politisk debatt om svenska internationella samarbeten, om säkerhetspolitik och om försvarssamarbeten, liksom om Natomedlemskap. Men även där valde regeringen, med Miljöpartiet, att inte låta den bli en del av en bredare debatt.
Vi föreslog att man skulle skicka ut den brett på remiss och skapa en diskussion om detta. Men nej, den hamnade i byrålådan.
Så kom då förbudskonventionen. Den renderade också en utredning, som den dåvarande regeringen tillsatte, den lundinska utredningen. I den utredningen lyfte man faktiskt fram rätt många av de frågor som rör både kärnvapenavskräckning och avskräckningspolitik i stort. Man tog upp frågan om kärnvapenparaplyer och hela den debatt som den här motionen nu har föranlett. Den utredningen blev det ett remissarbete på, och också där blev det rätt många debatter. Jag var ute på flera ställen för att diskutera.
Nog har det pågått en debatt om detta.
Herr talman! Nu har regeringen skickat in en ansökan, och jag hoppas vi i kammaren också kommer att få besluta att ansluta oss till de 14 artiklarna i det nordatlantiska avtalet, som ju bygger på FN-stadgan och talar om principerna om demokrati, individuell frihet och rättsstatens principer. Där talas tydligt om att åstadkomma internationell fred, säkerhet och rättvisa och avstå från hot och så vidare i enlighet med FN-deklarationerna. Där talas om försvar, territoriellt oberoende och säkerhet.
Det är detta vi ansluter oss till. Det är mot den bakgrunden som man måste läsa detta utlåtande från utrikesutskottet, som jag härmed vill yrka bifall till.