Fru talman! Jag hade inte tänkt förlänga debatten - jag vet ju att andra utskott också vill diskutera - men jag kan inte låta bli att reagera på det, om jag får kalla det så, starka sociala patoset för spelberoende. Om man var logisk från sådana utgångspunkter vore det väl bättre att organisera spelpolitiken så att det inte är Finansdepartementet som har hand om de här frågorna utan Socialdepartementet. Då skulle man stärka den sociala dimensionen.
Jag har väldigt svårt att förstå hur man skulle kunna minska spelandet och spelmissbruket genom att sälja ut, i det här sammanhanget, det statliga företaget.
Tomas Tobé uttryckte att jag av ideologiska skäl alltid gillar statliga företag. Oaktat det skulle man i detta sammanhang faktiskt kunna utgå bara från - som jag alltid uppfattat Moderaterna - hyllandet av ägandet. Ägandet har ju en väldigt stark och central betydelse i den moderata ideologin. Därför har jag svårt att förstå varför ni som har regeringsmakten inte kan använda er av ägarrollen och se till att marknadsföringen är på ett annat sätt än den är - den kan också vi kritisera. Jag måste säga att det när det gäller ägarrepresentationsrollen är regeringen som har misslyckats. Samtidigt kan jag vidgå att det finns andra regeringar som också har misslyckats när marknadsföringen har fått sådana här dimensioner. Det är ett misslyckande för regeringen som inte kommer med sådana direktiv.