Fru talman! Det råder inget tvivel om att staten med 8 produktområden, närmare 40 spel, 6 385 ombud, 4 kasinon och 6 791 Jack Vegas-maskiner har gett Svenska Spel ett spelmonopol utan jämförelse. Det svenska spelmonopolet är en realitet, trots ofta återkommande retorik i annan riktning. Målet för svenska statens reglering på spelmarknaden har varit att kontrollera spelandet och att ha en socialt ansvarsfull spelmarknad. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.
Sverige har i dag en marknad där ett statligt bolag tar till alltmer aggressiv marknadsföring för att vinna mark och där en mycket liten del av vinsten går till spelberoende. I dag satsar staten genom sina bolag nästan 30 gånger mer på att marknadsföra spelandet än på det verkliga målet, nämligen att bekämpa spelberoendet. Den alltmer aggressiva marknadsföringen bör ifrågasättas. Tycker vi att det är rimligt att Svenska Spel öser alltmer pengar till marknadsföring och reklam när vi samtidigt har en paragraf i lotterilagen som gör det förbjudet för utländska aktörer att marknadsföra sig?
Genom att hela tiden tänja på gränserna försöker Svenska Spel behålla greppet med hjälp av metoder som att till exempel locka med gratis soppa och dans för att få nya grupper att hitta till kasinona, genom att medvetet placera ut de så omdiskuterade Jack Vegas-maskinerna i speciellt utsatta områden, trots att man vet att det är just där den stora problemgruppen finns, eller, som ni kan se på den bild jag håller upp här, använda barn i marknadsföringen.
Är det här, fru talman, det vi kallar för en socialt ansvarsfull spelpolitik? Att staten genom Svenska Spel bedriver spel vet vi, men det ter sig alltmer som ett mycket smutsigt spel.
Folkpartiet vill ha en fungerande spelmarknad. För detta krävs en radikalt ändrad lagstiftningsmodell som även skulle innebära ett avvecklande av statens monopol. Statens dubbla roller är stötande. I stället borde staten enbart ägna sig åt att vara lagstiftare och övervakare. Dagens förhistoriska ägarutdelning fungerar varken ur etisk eller marknadsmässig synvinkel. Den fungerar inte heller i förhållande till den tekniska utvecklingen där Internet gör spelmarknaden gränslös. Folkpartiet vill få en reglerad marknad med sund konkurrens, tydliga regler samt mål och krav som kan ge ett fungerande skydd för konsumenterna.
Den ohållbara situationen på spelmarknaden skulle enligt Folkpartiet i stora delar lösas med hjälp av ett licenssystem där tydliga och hårda krav ställs på licensieringen. Så långt som möjligt bör alla aktörer på den svenska marknaden lyda under samma regelsystem. Det viktigaste är att villkoren för licenserna efterföljs. Något hinder mot kommersiella anordnare ställs därför inte upp. Det skulle innebära att vi skulle få en stor del av den faktiska spelmarknaden reglerad - till skillnad från i dag. Verksamheten bör beskattas i Sverige, och medel från spelverksamheten kan därmed komma allmännyttan till godo även i fortsättningen. Tydliga socialpolitiska krav bör ställas på alla aktörer på den svenska spelmarknaden så att spelbolagen måste ta konsekvenserna av ett osunt spelande.
Vi i Folkpartiet värnar också om folkrörelserna och är måna om att deras finansiering inte försämras med en spellagstiftning. Vi tror därför att folkrörelserna fortsatt ska garanteras dagens stöd och på sikt kanske ta över delar av Svenska Spel.
Mycket tyder även på att den svenska regleringen inte är förenlig med EG-rätten. Det är bara en tidsfråga innan det svenska spelmonopolet ifrågasätts rättsligt. Enligt EU-kommissionen är monopolet inte försvarbart, och kommissionen ifrågasätter att staten ger sig själv större möjligheter till marknadsföring, omsättning och vinst. De ekonomiska intressena må vara viktiga, men de saknar helt relevans i bevarandet av monopolet. Där gäller endast de sociala skyddshänsynen.
EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen, till exempel i målen Zenatti, Gambelli och Placanica, ogiltigförklarat regleringar motsvarande den svenska lotterilagstiftningen. Därför måste den svenska staten förbereda sig på att förändra den svenska lotterilagstiftningen oavsett om den politiska viljan finns eller inte.
Kort sagt: Det statliga spelmissbruket måste botas.
Det finns inte längre några hållbara argument för att vidmakthålla det svenska monopolet - bara ursäkter. För somliga politiska partier är det närmare bestämt 120 miljoner ursäkter. Jag vill på detta sätt yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)