Herr talman! Jag tackar biståndsminister Lövin för svaret på min interpellation. Jag kan konstatera att statsrådet delar min och Kristdemokraternas syn på vikten av att göra allt som står i vår makt för att hjälpa alla de kvinnor som utsätts för våld i Demokratiska republiken Kongo dagligen, i synnerhet sexuellt våld. Det är ett våld som utövas på grund av den långvariga konflikt som pågår särskilt i de östra delarna av landet.
Våldet i Kongo har pågått sedan mitten av 90-talet i kölvattnet av det fruktansvärda folkmordet i Rwanda när nästan 1 miljon människor dödades under fruktansvärda förhållanden. Nu vill flera grannländer till Kongo, inklusive Rwanda, åt mineraltillgångarna i östra Kongo. Olika milisgrupper sprider skräck, mördar och begår förfärliga sexuella övergrepp på framför allt flickor och kvinnor men allt oftare också på mycket små barn.
Sedan konflikten startade har, enligt olika uppgifter, 5 miljoner människor dött som offer för kriget och konflikten men också av olika umbäranden. Till antalet är det som ett nytt världskrig. 5 miljoner människor har dött, och ändå känner få människor till denna konflikt.
Som biståndsministern mycket riktigt konstaterar gör personalen på Panzisjukhuset i östra Kongo under ledning av doktor Denis Mukwege, som är kirurg och gynekolog och var med och startade sjukhuset, ett imponerande och heroiskt arbete. Här kan kvinnor få medicinsk hjälp, nödvändiga operationer och psykologiskt stöd. Kvinnan kan också få socialt stöd för att skaffa sig en egen inkomst och kunna försörja sig och det barn hon kanske fött.
Doktor Mukwege har talat i FN, visats upp med kända skådespelare, varit med i Skavlan , fått priser och utmärkelser och träffat ministrar från olika länder, inklusive Margot Wallström. Samtidigt får vi som möter honom höra att han ständigt står utan långsiktig finansiering för sitt sjukhus och den vård han ger till kvinnor. Det är en paradox som känns helt fel.
Ministern säger i sitt interpellationssvar att är bra att vi är överens om att det finns stora behov och att Sverige ska fortsätta att ge stöd till Kongo i den nya strategin. Det sägs dock inget om stöd till Panzisjukhuset. Det sägs visserligen att det finns olika multilaterala kanaler som ger stöd, men EU var på väg att dra tillbaka stödet.
Jag förstår att man kan tycka att Kongo självt ska klara av sin finansiering av sjukvården. Men det råder ett krigsliknande tillstånd i Kongo. Det är en väldigt speciell situation. Doktor Mukwege har ofta kritiserat regeringen, så regeringen försöker i stället komma åt sjukhuset på olika sätt.
Det finns inget långsiktigt stöd. När doktor Mukwege nyligen fick Sacharovpriset gav man honom ytterligare ett år eftersom man gett honom priset, men långsiktigt stöd saknas alltså.
Det vore bra om ministern själv åkte dit och hörde sig för hur det är, och jag vädjar till ministern att det ska framgå i den strategi som jag antar att ministern ska vara med och ta fram att Sida måste göra en långsiktig finansiering för den tid som kriget och konflikten pågår.