Herr talman! Jag kunde inte låta bli att lägga mig i den här debatten, för jag blev så berörd när jag besökte Panzisjukhuset, och jag kommer aldrig att glömma upplevelserna, dofterna och de känslor som jag hade när jag var där. Vid det tillfället var doktor Mukwege inte på plats. Han var och tog emot ett pris. Han har även varit här i Sverige och tagit emot Right Livelihood-utmärkelsen. Jag träffade dock professor Ellinor Ädelroth. Hon är pensionerad från universitetssjukhuset i Umeå och har i princip vigt sitt liv som pensionär till att hjälpa dessa patienter. Det är kvinnor och flickor men även pojkar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Förutom att vi blev väldigt väl omhändertagna fick vi också tillfälle att prata med kvinnor. Patienterna kan vara så små som ett par månader och ha fullständigt söndertrasade underliv och vara mycket svåra att operera och rehabilitera.
Vi fick också en propå när det gäller just finansieringen. Jag hade också ett underlag, kanske liknande det som biståndsministern har. Jag insåg också att det är en oerhört viktig signal för Sverige och den svenska närvaron i Demokratiska republiken Kongo. Jag tror också att det stöds av vår ambassadör i Kinshasa att vi ska ha ett långsiktigt stöd för den här verksamheten. Den behöver kanske också spridas och byggas ut på andra ställen.
Det var uppenbart att det var ganska basala saker som man inte kunde köpa in till sjukhuset, till exempel tvättmaskiner. Man hade en finansiering som gjorde att man inte kunde tvätta sängkläder och sådana saker. Jag skulle vilja understryka det som Désirée Pethrus säger i interpellationen. Man måste fundera över ett långsiktigt finansiellt stöd för Panzisjukhuset.
I Demokratiska republiken Kongo sägs det att det är farligare att vara kvinna än soldat. När vi ser hur många tidigare barnsoldater repatrieras och ska försöka komma tillbaka till samhället vet vi också att dessa män och pojkar, som har upplevt och själva begått många övergrepp, kommer att fortsätta begå övergrepp. Det finns forskning som visar att det i Demokratiska republiken Kongo är norm att misshandla och våldta kvinnor och flickor även civilt, i familjerna. Det behövs ett omfattande förebyggande arbete för att förhindra att våldet sprider sig till familjerna.
Jag hoppas att biståndsministern när man tar fram den nya strategin kan överväga ett långsiktigt stöd och också gärna göra ett besök och ha ett samtal med professor Ädelroth, som gör ett fantastiskt jobb under sin pensionering.