Herr talman! Lars Ångström har helt rätt i att politik är det möjligas konst och att mycket av det som vi tänker fritt och stort till syvende och sist måste monteras in i någon sorts låda med väggar och tak.
Jag är inte säker på att Folkpartiets röst i materielpolitiken skulle vara sämre när det gäller resultatet och påverkan än vad Miljöpartiets röst har varit de gångna åren. Du pekade själv, Lars, på en, tycker jag, lång rad av mindre framgångsrika ingrepp från er sida. Jag har noga följt processen och jag konstaterar att ni har försökt men att resultatet väl har varit sisådär.
Just därför att politiken är det möjligas konst, är det väldigt viktigt att vi för en debatt om de här sakerna. Jag är övertygad om att varenda gång Miljöpartiet tar upp frågorna i Regeringskansliet och varenda gång Folkpartiet skriver en motion eller följer upp med en reservation, rör vi sakerna och tingen i rätt riktning. Därför är detta viktigt.
När det nu är den sista debattdagen för detta riksdagsår för försvarsutskottets räkning och kanske faktiskt den sista för alltid för vissa ledamöter, vill jag ändå säga att jag har uppskattat Lars Ångströms bidrag i den försvarspolitiska debatten.
Till sist måste jag peka på något som är viktigt, och det är skillnaden mellan Miljöpartiet och Folkpartiet när det gäller försvarspolitiken. Vi är överens om att behovet av tungt artilleri i internationella insatser är måttligt. Men till skillnad från Miljöpartiet vågar vi inte avskriva möjligheten att Sverige någon gång i framtiden kan hotas militärt av andra makter. Det gör att vi vill att artillerifunktionen ska vara kvar. Det handlar inte om artilleri eller inte artilleri i dag. Det handlar om vilket artilleri och till vilken kostnad.