Fru talman! Kvartalskapitalismens kortsiktighet
hotar att sluta med en smäll för industri och välfärd.
Denna salva är inte avlossad från någon folktribun
utan återfinns i en debattartikel i Dagens Nyheter den
16 november. Artikeln är undertecknad av två ledan-
de företrädare för svenskt arbets- och näringsliv,
Metallordföranden Göran Johnsson och industrileda-
ren Carl Bennet. I artikeln framhålls Sveriges stora
kvaliteter som industrination, och det hänvisas bl.a.
till en artikel i Financial Times där Sverige och
Schweiz pekas ut som två länder med den bästa
framtiden av alla i den industriella högteknologin.
Det svenska varumärket glänser.
Det är befriande att representanter för Sveriges
löntagare och industriägare kan enas om en konstruk-
tiv analys av vårt lands framtidsutsikter som industri-
nation, en analys som står i bjärt kontrast till den
dvärgalåt som i helgen lät avhöras från den handfull
demonstranter, med moderaternas ekonomiske tales-
man i spetsen, som under fältropet "för kapitalism"
marscherade på några av våra större städers gator.
I Johnssons och Bennets artikel framförs också
kritiska synpunkter på AP-fondernas placeringsstra-
tegi. De utmålas som ofta alltför kortsiktiga i sitt
agerande och alltför obenägna till långsiktiga och
produktiva satsningar. I anslutning till den åberopade
artikeln har en animerad debatt rullat i gång om huru-
vida AP-fondernas placeringar ska ansvara för ett
gynnsamt företags- och privatägandeklimat i Sverige
eller om deras enda uppgift är att maximera avkast-
ningen. Denna aktuella debatt ger en intressant kopp-
ling till dagens ärende - AP-fondernas verksamhet
under 2000.
Vi kan alltid diskutera vad som är en långsiktig
placering. Man kunde mycket väl skriva in att fon-
derna tog ett större ansvar långsiktigt. Det torde också
finnas vissa möjligheter att göra detta inom ramen för
fempartiuppgörelsen. I botten ligger dock denna upp-
görelse mellan fem av riksdagens partier, och detta är
en uppgörelse som vi socialdemokrater givetvis re-
spekterar och står för.
I den regeringsskrivelse som ligger till grund för
dagens betänkande från finansutskottet görs en redo-
visning av AP-fondernas utveckling under fjolåret
samt en utvärdering av fondernas mål och resultat
under perioden 1996-2000. Det bör då erinras om att
AP-fondssystemet i samband med överföringen från
AP-fonden till statsbudgeten den 1 januari i år fick en
ny organisation och nya placeringsregler. Omlägg-
ningen syftar till att bättre anpassa AP-fondssystemet
till det nya ålderspensionssystemet, att öka möjlighe-
terna till en effektivare kapitalförvaltning och att
långsiktigt förbättra avkastningsmöjligheterna. Indi-
rekt kan man säga att fonderna har en näringspolitisk
uppgift när man går in för långsiktighet. Den svenska
industrin har förvisso för få långsiktiga ägare och för
många kortsiktiga kvartalskapitalister, som Bennet
och Johnsson också pekade på. Kombinationen bästa
möjliga avkastning och långsiktighet innebär ett lång-
siktigt ansvar för svenskt näringsliv.
Av denna första utvärdering av AP-fondernas nya
organisation och nya placeringsregler kan man ändå
dra slutsatsen att de väl har hävdat sin ställning som
stabila förvaltare av pensionskapitalet. Fonderna
uppvisar också sammantaget ett gott resultat vad
gäller avkastningen på insatt kapital i förhållande till
jämförelseindex.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer vil-
ka jag kortfattat ska kommentera.
I reservation nr 1 yrkar Vänsterpartiet att det på
grund av den demografiska utvecklingen och den
nuvarande svaga konjunkturen redan nästa år ska
göras en analys av buffertfondernas utveckling 2002-
2004, att medlen i dessa fonder i större utsträckning
bör kunna utnyttjas för näringspolitik och att möjlig-
heterna att via skattesystemet stimulera en utbyggnad
av den typ av regionala och lokala fonder som finns i
Kanada inom ramen för den s.k. solidaritetsfonden
bör studeras.
Självfallet innehåller prognoser om framtiden all-
tid ett stort mått av osäkerhet. Men inget nytt under-
lag har framkommit som föranleder en omprövning
av riksdagens tidigare beslut att en kontroll av buf-
fertfondernas styrka och den slutliga storleken på
överföringen av medel från AP-fonden till staten ska
ske först år 2004. Jag har tidigare i mitt anförande
redan kommenterat AP-fondernas uppgifter och deras
koppling till näringspolitik. I detta sammanhang kan
ändå tilläggas att Sjätte AP-fonden de facto genom
sin inriktning mot onoterade mindre, nya företag och
sin aktiva ägarroll i många företag har en viss nä-
ringspolitisk inriktning. Vad slutligen gäller förslaget
om uppbyggnad av regionala och lokala fonder enligt
kanadensisk modell anser vi inte att skattesubventio-
ner bör användas för att inrätta denna typ av fonder.
Moderater och kristdemokrater reserverar sig mot
utskottets motivering beträffande effekterna av AP-
fondernas nya placeringsregler. Det är en minst sagt
långsökt motivering. Reservanterna är överens med
utskottsmajoriteten om synen på vad AP-fondernas
portföljomläggningar kan ha betytt och potentiellt kan
betyda för valutakursens utveckling och att valutakur-
sens värde på lång sikt avgörs framför allt av grund-
läggande ekonomiska faktorer som t.ex. skillnad i
tillväxt mot andra länder, konkurrenskraft och bytes-
balans. Men sedan kan man inte undgå frestelsen att
göra några partipolitiska krumelurer kring kapitalbe-
skattningen, den förmenta bristen på tillväxtreformer
och annat tankegods från jämmerdalen.
Låt mig bara i korthet citera vad Konjunkturinsti-
tutet säger om kronkursutvecklingen i sin senaste och
alldeles färska konjunkturprognos:
"Såväl fundamentala som mer flödesrelaterade
faktorer talar för en förstärkning av kronan. Kronan
förstärks mot euron under prognosperioden men be-
tydligt mer mot den amerikanska dollarn." Ingenstans
finns ens en antydan om att borgerliga skatte- och
tillväxtreformer skulle vara inbakade i dessa förvänt-
ningar.
I reservation 3 upprepar moderaterna sitt väl kän-
da mantra om Sjätte AP-fondens skadlighet för risk-
kapitalmarknaden. Man hävdar också att endast en
begränsad del av fondens kapital placerats i onoterade
bolag och att detta i kombination med att fonden inte
har krav på sig att delta i finansieringen av pensions-
systemet visar att fonden "är och har varit en främ-
mande fågel i AP-fondsystemet, bl.a. med sitt upp-
drag som placerare i små, onoterade bolag."
Om jag ska uttrycka mig försiktigt kan jag upply-
sa om att moderaterna tydligen inte är riktigt uppdate-
rade i ärendet. Ty sanningen är att Sjätte AP-fondens
andel onoterade innehav värdemässigt har ökat från
20 % vid årsskiftet till 31,9 % i oktober månad i år,
vilket måste anses vara en betydande del av det totala
innehavet.
Det spretar i det borgerliga lägret konstaterade vi i
debatten om statsbudgeten för några veckor sedan,
och nu får vi se ytterligare ett exempel på borgerlig
splittring och spretighet i en principiellt viktig fråga.
Moderaterna vill privatisera Sjätte AP-fonden. Som
modell tar man riskkapitalbolagen Atle och Bure. Jag
säger bara: Spåren förskräcker.
Men i motsats till moderaterna, vill kristdemo-
krater, folkpartister och jag förmodar också center-
partister ge fonden ökade befogenheter, nämligen att
den i likhet med övriga AP-fonder ska få ett s.k. ut-
landsmandat så att fonden kan placera en mindre del
av kapitalet på utländska marknader. I detta samman-
hang kan noteras att frågor kring Sjätte AP-fonden för
närvarande är föremål för beredning i Regerings-
kansliet, varför det i dag inte finns någon anledning
att ta någon annan ställning till ett förslag som man i
och för sig kan diskutera.
Till sist: I reservation 4 pläderar Vänsterpartiet för
ett tillkännagivande om etiska regler vid statligt
ägande. Det är väsentliga frågor som tas upp. Det
finns också ganska utförligt beskrivet hur fonderna
faktiskt har påbörjat en ganska omfattande verksam-
het på det här området, där man tar in moraliska och
etiska hänsyn. Men avgörande är att frågorna bereds
inom Näringsdepartementet och att etik- och moral-
frågor i samband med AP-fondernas placeringspolitik
kommer att behandlas i verksamhetsberättelsen för
företag med statligt ägande 2001. Mot den bakgrun-
den anser vi inte att det finns någon anledning att
göra något särskilt tillkännagivande i dag på den
punkten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i fi-
nansutskottets betänkande och avslag på samtliga
reservationer.