Herr talman! Jag har för blott några dagar sedan
diskuterat denna fråga i riksdagen med bl.a. Eva Zet-
terberg. Det besked jag gav då kvarstår, att regeringen
i den försvarspolitiska propositionen som framläggs
för riksdagen den 20 september kommer att redovisa
regeringens inställning i frågan om minorna och det
svenska försvaret. Om några månader kommer riks-
dagen att få arbetet att förbereda försvarsbeslutet, som
sedan skall fattas den 13 december.
Det är klart att som ansvarig försvarsminister
måste jag ju se till att Sverige har ett starkt och mo-
dernt försvar och att försvaret har vapen som skall
försvara Sverige. Det vore helt orimligt om inte för-
svarsministern hade den inställningen. Men samtidigt
tror jag att jag hatar de vidriga personminorna minst
lika mycket som Eva Zetterberg gör, av det skälet att
svenska soldater har skadats av personminor nere i
Tuzla. Dessa soldater träffar jag då och då för övrigt.
Jag vet ju att det på hemmaplan finns pojkar som har
fått skador till följd av personminorna. Men person-
minor i Angola och i Tuzla är faktiskt en sak. Dessa
har inte vi i Sverige lagt ut. Vi har personminor av en
enda orsak, nämligen att försvara vårt land. Vi skall
inte använda dem på något offensivt sätt mot några
andra utan bara mot dem som angriper oss.
Men förhoppningsvis når vi i morgon, genom
överenskommelsen i Genève, en framgång för vårt
envisa arbete. Självfallet skall Sverige leva upp till
varenda kommatecken i den överenskommelsen.