Herr ålderspresident! I skrivelsen som vi har på riksdagens bord i dag ger regeringen sin syn på de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat med anledning av myndighetens granskning av miljöskatter och de skatteintäkter som dessa genererar.
Miljöskatterna är utformade på ett sådant sätt att när de uppfyller sitt syfte minskar skatteintäkterna.
Det är just träffsäkerheten i skatteprognoserna som Riksrevisionen har granskat, och en av rekommendationerna som myndigheten ger är att metoden för att beräkna skatteintäkter på lång sikt bör utvecklas så att den bättre fångar utvecklingen på klimat- och energiområdet. Man skriver att regeringens beräkningar riskerar att överskatta de årliga skatteintäkterna och att det i sådana fall innebär att riksdagen ges en felaktig bild av hållbarheten i de offentliga finanserna. Riksrevisionen anger vidare att det därmed finns en risk för att säkerhetsmarginalen i regeringens hållbarhetsbedömning minskar.
Regeringen å sin sida verkar halvt om halvt vara överens med Riksrevisionen, dock med brasklappen att överskattningen av skatteintäkterna inte är så stor att man behöver oroa sig över finanspolitikens hållbarhet.
Det är väl här någonstans som Riksrevisionens och regeringens grundläggande syn på skatteprognoserna skiljer sig åt. Regeringen bestrider alltså en expertmyndighet vars hela existensberättigande bygger på att identifiera risker och komma med förslag på åtgärder. I stället för att erkänna problemformuleringen - att skatteprognoserna äventyrar finanspolitikens hållbarhet - rycker man på axlarna och säger att det där nog löser sig.
Det är just denna mentalitet som Sverigedemokraterna är kritiska till. Riksrevisionen uppskattar att regeringen har överskattat de årliga skatteintäkterna med ungefär en halv procent av bnp 2050, vilket motsvarar cirka 25 miljarder kronor mätt med dagens bnp och penningvärde. Det är klart att detta påverkar förtroendet för skattesystemet.
Jag läste en intressant rubrik på samma tema i svensk affärspress förra veckan: "Miljöskatten slår hårt mot begagnad elektronik. När kemikalieskatten överstiger värdet på produkten blir det i princip omöjligt att sälja den."
Vi ska inte gå in på skatterna i detalj i dag, men jag konstaterar att den gröna skatteväxlingen är full av logiska vurpor, som just denna, som underminerar förtroendet för skattesystemet.
Dessutom och viktigare är att det är riskabelt att göra finansieringen av svensk välfärd beroende av osäkra skattebaser. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi skriver om den gröna skatteväxlingen i sin rapport att det är "desto svårare att via skatteväxling finna en hållfast finansiering av den offentliga sektorn".
Tolka mig rätt: Det ligger i sakens natur att intäkter från eroderande skattebaser, som miljöskatter, är svårare att prognostisera, så jag klagar inte på bristande kompetens. Min poäng är att man trots alla de resurser som finns tillgängliga i dag ändå inte lyckas prognostisera bättre. Att i det läget då säga "låt oss öka miljöskatternas andel av de totala skatteintäkterna" som regeringen gör är som att säga låt oss öka osäkerheten i skatteintäkterna ännu mer.
Vilka konsekvenser kommer det att få för finansieringen av rättsväsen, sjukvård och skola om det görs en överskattning av skatteintäkterna med faktor 10? Det var fallet med plastpåseskatten, som enligt regeringens budgeterade prognoser skulle inbringa 2,1 miljarder kronor men som i själva verket drog in knappt 175 miljoner kronor.
Är det med denna osäkerhet vi ska trygga de offentliga finanserna? Är det med skatt på Playstation, plastpåsar och kylskåp som den svenska välfärden ska byggas?
Herr ålderspresident! Om det är den vägen regeringen väljer för Sverige är det minsta vi kan kräva att regeringen reflekterar över vilka risker som det medför.
Den moderata motionen lyfter ett antal viktiga poänger som regeringen bör ta med sig i det framtida arbetet. Nummer ett är att inkludera prognoser över hur offentliga finanser påverkas av den gröna skatteväxlingen på kort sikt. Nummer två är att utvärdera riskerna med den gröna skatteväxlingen.
Jag tycker att det är fullt rimliga krav från riksdagen att ställa på regeringen mot bakgrund av den osäkerhet som det innebär att jobba med den här sortens skattebaser. Jag yrkar bifall till reservationen.