Herr ålderspresident! Att jag har bidragit till många tillkännagivanden under åren har en förklaring: Det är helt enkelt så att vi inte är nöjda med regeringens politik och att det har funnits en majoritet i riksdagens kammare för att göra förändringar. Ibland har regeringen verkställt det som riksdagen har beslutat, men alltför ofta har man inte gjort det. Då är det klart att det kommer nya tillkännagivanden och nya omröstningar. Om regeringen följer riksdagen, som ändå bestämmer, skulle det bli färre tillkännagivanden. Det är regeringen själv som bäddar för detta, tycker jag.
Visst är det viktigt att miljöskatter har en miljöstyrande effekt. Det sa jag också i mitt anförande. Det är detta som ska vara huvudsyftet med miljöskatter, inte att man ska ha dem som skattebas. Det fanns också en annan bit här, nämligen vad miljöskatterna faktiskt får för effekt i övrigt. Det är en sak att de kan vara miljöstyrande, men de kan också ha en massa andra nackdelar och vara rent skadliga. Plastpåseskatten är ett bra sådant exempel. Den har slagit undan benen för miljövänlig tillverkning av plastpåsar. Det var väl inte riktigt meningen, men det är den effekt som den har fått. Vi har företag som har fått avveckla sin verksamhet på grund av plastpåseskatten, trots att de gör miljövänliga påsar. Det är helt hål i huvudet att ha en sådan lagstiftning.
Kemikalieskatten har fått liknande effekter. Den har gynnat import av elektronik, för att man ska slippa skatten, och har slagit ut butiker som säljer varor i Sverige. Man måste titta inte bara på vad skatterna har för statsfinansiell betydelse utan också på vilken betydelse de får i samhället. Därför tycker jag att vår reservation är bra. Den handlar både om att utvärdera effekterna och om den statsfinansiella biten i det.
Jag kan bara beklaga. Jag tycker att regeringen tar detta lite väl lättvindigt. Det är faktiskt ganska allvarlig kritik från Riksrevisionen.