Fru talman! Timmen är sen. Jag ska vara mycket
kortfattad i mitt anförande.
När det gäller det ideella arbetet ligger det väldigt
mycket i att det måste ses över. Det ligger också
ganska mycket i det som Inger Davidson sade om att
vi var tämligen överens till en början. Men jag tycker
att det som kan sägas här, som också har sagts av en
del andra, är att man med hänvisning till de sam-
stämmiga yttrandena från de tre remissinstanserna bör
avslå det hela. Och det är ett faktum att man under
innevarande riksmöte har följt det berörda utskottets
betänkande och avslagit motionsyrkandena. Därför
skulle det se väldigt konstigt ut om vi nu hamnade
någon annanstans.
Jag är övertygad om att detta innebär att det har
förts upp på agendan och att man kommer att göra en
översyn.
Fru talman! Jag vill å den moderata gruppens
vägnar såväl som å mina egna avtacka Åke Gustavs-
son. Det är 40 år sedan Åke Gustavsson och jag drab-
bade samman första gången - tiden rusar i väg. Det
var i samband med valrörelsen 1962. I egenskap av
moderater och motståndare har vi mött Åke Gustavs-
son under många år i utskottet. Våra sammandrabb-
ningar har varit konstruktiva. Åke Gustavsson går att
tala med. Han tar argument. Det är vi väldigt tack-
samma för. Men han tillhör också dem som inte
backar när det gäller de egna principerna. Det tycker
jag vi ska vara glada över. Finns det något värre än
principlösa politiker?
Jag hoppas att du också har uppskattat att vi
ibland har brutit svärd emot varandra. Vi har gjort det
i en god anda. Vi har alla varit besjälade av samma
positiva syn på kulturen och kulturpolitiken. Tack för
de här åren, Åke!
I detta anförande instämde Jan Backman, Anne-
Katrine Dunker och Elisabeth Fleetwood (alla m).