Fru talman! Runtom i hela vårt land lägger män-
niskor ned timme efter timme, dag efter dag och
vecka efter vecka på ideellt arbete inom en massa
olika områden. Ofta är det inom verksamheter som
har stor betydelse för hela samhället. Det går inte ens
att tänka tanken att de inte skulle finnas. Det civila
samhället bygger på deras uthålliga engagemang, som
för det mesta inte ersätts med en enda krona. I stället
får de ideellt verksamma själva punga ut med de
kostnader för t.ex. resor och mat som uppdraget för
med sig.
En stor del av det ideella arbetet kommer alltid att
utföras gratis av entusiasterna, men frågan är om det
inte går att tillföra lite smörjmedel i maskineriet både
som ett sätt att visa att staten inser betydelsen av det
ideella arbetet och som ett sätt att försäkra sig om att
verksamheten faktiskt kan fortsätta.
Inom ett område har staten för länge sedan insett
att det är viktigt att underlätta de ideella insatserna,
och det gäller amatöridrotten. För den finns en un-
dantagsregel som innebär att ersättningar till idrotts-
utövare m.fl. som inte överstiger ett halvt basbelopp
ska undantas från underlaget för sociala avgifter. En
amatöridrottare eller idrottsledare kan alltså få en
ersättning på maximalt ungefär 19 000 kr per år utan
att föreningen behöver betala sociala avgifter för det.
19 000 kr per år är ingen stor summa, men det är
självklart att det underlättar när det gäller att få män-
niskor att ställa upp om de åtminstone får ersättning
som täcker deras utlägg. Att det underlättar för orga-
nisationen i fråga är det ingen som helst tvekan om.
För att undvika alla missförstånd vill jag betona
att vi kristdemokrater tycker att det undantag som
görs för idrottsutövare och ledare är utmärkt. Idrot-
tens betydelse för våra ungdomar kan inte överskat-
tas. Felet är att inte också den ideella sektorn i övrigt
kan ingå under samma undantagsbestämmelser.
För att komma åtminstone en liten bit på väg åt
det hållet har vi kristdemokrater därför motionerat om
att undantaget från skyldigheten att betala arbetsgi-
varavgifter för ersättning som understiger ett halvt
basbelopp skulle utvidgas till att omfatta även ama-
törkulturföreningar, som betyder så mycket för så
många.
När ärendet kom upp i utskottet fick vi majoritet
för det förslaget vid en första behandling. Då visade
det sig att socialförsäkringsutskottet tidigare avstyrkt
liknande motioner, och ärendet hänvisades dit för
yttrande. Resultatet blev att endast kristdemokraterna
i SfU stödde förslaget. När ärendet sedan återkom till
kulturutskottet blev det majoritet för ett avslag, och
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet
reserverade sig. Om jag förstår saken rätt är det bara
kristdemokraterna som har en enig grupp bakom sig,
med hänvisning till det som hände i SfU. Det får väl
omröstningen visa senare.
Vänsterpartiets motivering till att inte stödja för-
slaget är lite märklig. I ett särskilt yttrande skriver
Vänsterpartiet att det är bättre att utvidgningen inte
görs alls eftersom hela den ideella sektorn inte om-
fattas på en gång. Om man skulle resonera på det
sättet i andra politiska frågor blev det svårt att komma
framåt. Politik handlar så gott som alltid om att ta ett
steg i taget.
Fru talman! Visst finns det nackdelar med att so-
ciala avgifter inte betalas för varenda krona en person
tjänar. Det påverkar t.ex. pensionen så småningom.
Men detta är inget man tvingas till. Alternativet är att
man ska jobba helt utan ersättning under ett antal år
av sitt aktiva liv. Jag tycker dessutom att alla invänd-
ningar faller platt till marken, eftersom den förmenta
omtanken om ideellt arbetande personers pensions-
förmåner inte gäller dem som arbetar ideellt inom just
idrottsorganisationer.
Nej, argumenten håller inte. Vi kristdemokrater
säger: Slå vakt om den undantagsregel som finns för
ideella idrottsföreningar, men utvidga den till att
omfatta också amatörkulturföreningar och i förläng-
ningen hela den ideella sektorn.
Jag yrkar bifall till reservationen.