Herr talman! På s. 21 i betänkandet hänvisar man till Energieffektiviseringsutredningen. Ett av de förslag som man nämner som väsentligt för att minska de negativa följderna av transporter är lägre hastighet. När vi diskuterade hastighetsreformen försökte jag förtvivlat få den ansvariga ministern, Åsa Torstensson, och även andra representanter för den borgerliga sidan att gå med på att om vi ska ändra hastighetssystemet måste det ske på ett sätt som inte ökar utsläppen av till exempel koldioxid. Det var helt omöjligt att få med den skrivningen.
Det är ett fysiskt faktum att om man i stället för att köra i 110 kör i 120 på 100 mil väg kan man inte kompensera det genom att sänka farten från 90 till 80 på lika lång sträcka. Det krävs en längre sträcka där man minskar hastigheten. Det kan man se på bränsleförbrukningen om man kör en någorlunda modern bil. Om man kör i 110-120 går det åt betydligt mer bränsle än om man kör i 70-80.
Vi menar att en sådan reform måste gå ut på att vi ska sänka farten. Medelhastigheten måste minska.
Jag kan inte uppfatta motviljan från regeringens sida mot att skriva in en sådan formulering som annat än att man inte har något sådant krav. Man vill nu tillgodose att några vill köra fortare. Att få köra fort är också en frihetskänsla, kan man säga om man är lite ironisk. Det kostar på miljön om man kör fortare. Det är bara att titta på bränslemätaren i bilen.
På s. 34 hänvisar man till forskningsöversikten. Vi måste bryta den ökning som sker inom biltrafiken, flygsektorn och så vidare. Oavsett vilket drivmedel vi använder kan man inte komma till rätta med problemet genom att bara säga att vi löser det med teknik. Vi måste få mer kollektivt resande. Delar Eliza den uppfattningen?