Herr talman! Jag är tacksam för att Ibrahim Baylan återkom till kammaren och gav möjlighet till en fortsatt diskussion i de här viktiga frågorna, för jag uppfattade att han i sitt inledningsanförande ansåg att frågorna är mycket viktiga.
Men, herr talman, det här med att företrädare för Socialdemokraterna nu sätter sig till doms över regeringen, precis som vi på vår tid satte oss till doms över den socialdemokratiska regeringen, är ingen bra och objektiv modell. Tänk er om vi hade satt Bengt-Åke Gustafsson i gårdagskvällens hockeymatch i VM till domare mellan Schweiz och Sverige! Då kanske Sverige hade vunnit med 4-2, men själva poängen med den här typen av drabbningar och matcher är ju att man har en neutral domare. Och neutral domare i den här frågan är svenska folket. Låt dem i valet 2010 avgöra: Har den här regeringen lyckats bättre eller har den lyckats sämre än vad den förra regeringen gjorde? Det är det enda sanna utslaget i den matchen, och jag har stort förtroende för hur de kommer att döma.
Jag dristade mig i mitt inledningsanförande till att jämföra vad den här regeringen har gjort och vad den förra regeringen gjorde. Jag påpekade att även den förra regeringen hade ett väldigt gott underlag i form av Kommunikationskommitténs betänkande från 1997. Det är elva år sedan det kom. Där förutspådde man att man måste höja bensinpriserna med 10 öre per år i genomsnitt över en tid framåt och göra en rad åtgärder för att miljöanpassa vägtrafiken.
Hur slutade det? Jo, när vi tog över efter Socialdemokraternas valförlust 2006 hade Sverige den törstigaste, största och mest motorstarka bilparken i Europa. 20 procent törstigare bilar körde vi omkring med här 2006 - nästan tio år efter att Kommunikationskommittén hade påtalat att vi måste göra något, och vi måste göra det nu.
Nu har Klimatkommittén upprepat en hel del av förslagen. Den här regeringen bet huvudet av skammen och höjde faktiskt koldioxidskatterna. Att vi vågade göra det välkomnades även av Miljöpartiet. Vi införde även en miljöbilspremie.