Fru talman! Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet. Kristdemokraterna menar att straffet ska vara både preventivt och rehabiliterande, det vill säga att påföljden ska vara avskräckande samtidigt som den ska verka för att den unge inte återfaller i brottslighet.
Att brottsutredningar kan hanteras snabbare är ett första steg, men det är också viktigt att den påföljd som dömda ungdomar får har fokus på vård och på att förändra den unges totala livssituation utifrån dennes personlighet, bakgrund och förutsättningar.
Att de unga blir sedda och bemötta med respekt och inte i något avseende behandlas kränkande är grundförutsättningar för ett konstruktivt behandlingsarbete. Det är väl känt att övergången från ungdomsvård till ett liv i frihet är en kritisk period då risken för en ung person att återfalla i brott är mycket hög. Vi måste ge ungdomar stöd. Vi måste hjälpa dem att bryta den onda cirkeln så att de kan leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivning.
En viktig faktor för att bryta ungas brottsbana är att se till att de inte återfaller i brottslighet. Siffror från Brottsförebyggande rådet de senaste åren visar att hela 75 procent av de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård återfaller i brott efter sin tid på ungdomshemmen. En förklaring kan vara bristen på uppföljning. Siffror visar att var tredje ungdom saknar en individuell utslussningsplan. Det beror på vilken kommun ungdomarna bor i om vistelsen följs upp med nödvändig eftervård eller inte. Vi i alliansregeringen har sett detta problem och lägger nu fram förslag på hur verkställigheten ska kunna förbättras och hur man kan öka möjligheten till successiv utslussning under kontrollerade former.
Alliansregeringen föreslår nu att det blir tydligare krav på individuell verkställighetsplan och att dess syfte är att under den senare delen verkligen på allvar fokusera på att förbereda för ett liv i frihet.
Årsredovisningen från Statens institutionsstyrelse 2009 anger som sagt att cirka en tredjedel av de dömda inte hade en planerad utslussning efter frigivning. De flesta hade en upprättad behandlingsplan, men en fjärdedel nådde inte målen. Detta visar på behovet av tydligare uppföljning och kontroll. Det hjälper inte att det finns planer om de inte följs.
Alliansregeringens nya förslag fokuserar på att möjligheten till drogtester blir tydligare med utökade provtagningsmöjligheter i form av saliv- och svettprov och att elektronisk övervakning kan användas vilket ökar flexibiliteten och möjligheten att verkligen lägga upp ett individanpassat program.
Verkställigheten och utslussningsarbetet ska stå i fokus. Målet med all ungdomsvård ska vara att försöka förändra den unges totala livssituation utifrån dennes personlighet, bakgrund och förutsättningar. Att de unga blir sedda och bemötta med respekt och inte i något avseende behandlas kränkande är grundförutsättningar. Allt detta tar tid och kostar pengar.
Alliansregeringen är tydlig med vikten av ett samarbete mellan Statens institutionsstyrelse och socialtjänsten så att varje ungdom ges bästa möjliga förutsättningar för att skapa sig en stabil grund att bygga vidare på - något som vi kristdemokrater har påtalat länge.
Vi har varit kritiska till att ansvaret har varit utspritt. Vi menar att varje ungdom ska få en kontaktperson på hemmaplan och att Statens institutionsstyrelse bör få ett ansvar för hela kedjan, inklusive eftervården. Den ska självfallet utformas i samverkan med polis och socialtjänst, men med Sis som huvudansvarig för att garantera likvärdigheten runt om i hela landet. Därför är vi kristdemokrater positiva till att Sis ansvar för verkställigheten nu tydliggörs.
Samhället måste reagera på de riktigt unga ungdomsbrottslingarna tidigare än vad som sker i dag. Om en ung människa trots brottsförebyggande insatser begår ett brott är det sämsta som kan hända att samhället inte reagerar på ett adekvat sätt. Det är också viktigt att föräldrarna involveras i utslussningsarbetet om detta är möjligt.
Elektronisk övervakning har använts inom Kriminalvården en längre tid, och de är nöjda och anser att det ökar flexibiliteten. Det handlar inte om att släppa i väg folk och tro att det hela löser sig, utan elektroniska hjälpmedel i form av fotboja kan användas för att kontrollera var den dömde befinner sig. Detta ska ses som en möjlighet för anpassning, och det kan ge möjlighet för fler att successivt börja leva ett liv mer utanför ungdomshemmen. Det visar sig i dag att placering utanför de särskilda hemmen är mycket ovanligt; det sker enbart i ett fåtal fall. Sis uppger att återfallen var relativt sett färre bland de ungdomar som har fått vistas utanför de ungdomshemmen.
Vi i alliansregeringen är tydliga: Vi har ingen övertro på elektronisk övervakning, utan vi ser detta som ett hjälpmedel i utslussningen. Det kan inte ersätta de personliga kontakterna, som oppositionen har påstått att vi säger i dag.
Det gäller att stoppa ungas brottsbana i tid. Alla dessa förslag till åtgärder är till för att hjälpa de unga som har hamnat snett i livet.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Pia Hallström (M).